Hur tar man sig ut?

Jag hatar att falla ihop såhär. Två dagar av en helvetes massa break downs som jag inte kan kontrollera. Jag fullkomligt hatar att må såhär för det påverkar mig så helvetes jävla skitmycket. Saker jag brukar göra som gör mig glad, planer jag har som jag blir lycklig bara att tänka på. Allt det där känns så betydelselöst när jag mår och känner som jag gör just nu. Jag fucking hatar det. Har ni någonsin känt er ensammast i världen trots att ni har jättemånga fina personer omkring er? Människor som bryr sig och frågar vad som är fel. Världens bästa. Ändå känner jag mig som instängd i en bubbla där ingen kan komma in.

Bubblan är jag själv och jag kvävs här inne.
Trackback
RSS 2.0