Tog inte veckan ut för att ta ett beslut för imorgon 08.15 tar jag bussen hem till Sverige. Samtidigt som jag ger upp är jag för glad och lättad för att bry mig så mycket. Såhär ser livet ut, men måste ibland göra fel för att kunna göra rätt. Några tusen kronor fattigare men kanske lite starkare och mycket gladare tar jag bussen hem till allt det jag saknar så mycket. Jag har bara varit borta i en månad och tre dagar, men det har känts som en evighets evighet och jag är säker på att jag gör rätt. Jag vet att livet inte alltid kan vara roligt och lätt. Men det är också för kort för att vara ledsen när man kan ändra på det, vilket jag gör nu. 

 

Hejdå Norge, det var inte särskilt kul att lära känna dig och jag tror inte vi ses igen. Men tack ändå.