Det här har hänt:

I lördes gick vi som sagt på maskerad hos Orlando som fyllde år. Var en massa fina djurutklädnader, en DJ som hade nästintill perfekt musiksmak och en random kattvideo som spelades om och om igen. Tog inte så många bilder under kvällen, förutom en där jag ser ut som Voldemort utan näsa. Hade en jättebra kväll, fram tills de sista drinkarna som var skillnaden mellan en perfekt fylla och en fruktansvärt illamående taxiresa hem (spydde dock inte thank god).

Vaknade upp på söndagen och var så. jävla. bakis. Det var Chris också så vi gick och köpte ostbågar för att sedan stanna i sängen hela dagen och kolla på film och sova. Vi hade bestämt med några från hostlet att åka till en park på andra sidan vattnet och grilla. Jag hatade mig själv för de planerna men kände att det ändå skulle vara skönt att duscha och fixa till sig. Mådde halvdåligt hela kvällen men det var mysigt i alla fall. Åt korv med bröd och marschmallows, rockade en lysande rockring och pratade medan vi värmde händerna framför elden.

Var i skolan, kom hem, tog världens sämsta powernap och när Chris kom hem berättade han om bomberna i Boston. Det är så jävla tragiskt och hemskt när sådant händer, men det är vid såna tillfällen man ser att det finns mer gott än ont. Folk som sprang mot bomberna för att hjälpa de skadade, fast att de inte hade en aning om fler bomber på samma ställe skulle sprängas eller inte. Poliser, brandmän, sjukvårdare men även folk som sprang loppet eller tittade på. Allt för andra människor man inte ens känner. Människor som individer borde aldrig få oss att tappa tron på mänskligheten. 

Lite senare åkte jag och Chris till SoDo där vi skulle se Bad Religion. Har lyssnat på typ två låtar av dem men tyckte det skulle bli roligt ändå. The Bronx som spelade på Hultsfred när vi var där var förband och det var himla roligt. Konserten var jättebra, människor var överpeppade och jag dansade så jag har ont i nacken och fötterna idag. Gick en bra bit mitt i natten för vi inte hittade busshållsplatsen, varma av allt dansande och med den sortens lycka man bara känner efter att ha varit på konsert.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0