Utspridd saknad är utspridd kärlek

Ibland är jag så löjligt dålig på att leva i nuet. Vissa dagar är jag liksom mentalt på flyget hem till Sverige och gråter och saknar Seattle. Men det kan ju inte bli mer här och nu än såhär.

"Det enda negativa är att varje gång man får ett nytt hem man älskar lämnar man en bit av sitt hjärta när man åker där ifrån. En del har du i Sverige, en del lämnade du i Thailand och en del kommer du lämna i Seattle och alla framtida städer och länder du kommer bo i. Det gör dig på ett sätt lite ohel."

Fast att inte resaupplevasakna hade gett mig ingenting och jag är hellre ohel än tom. Och när man tänker på det, att vara med om så pass bra saker att det gör ont när det är över är nog det helaste man kan bli.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0