Mitt 2013:

Aldrig blivit så överväldigad av en årsresumé förut. Alla Seattleminnen har sköljt över mig och jag saknar det fortfarande galet mycket, särskilt de tre första månaderna som var de bästa i mitt liv. Jag var så himla lycklig och hostlet var trots ett antal polisbesök och en ouppackad resväska det roligaste jag har gjort. Här har ni 192 bilder som representerar det mest händeserika året i mitt liv, med början i December 2012.

DECEMBER
Den 14 december landade jag på Tacomas flygplats och hade sex månader av usa-liv framför mig. Min första gång på ett hostel och efter att ha vågat mig ut till det gemensamma tv-rummet insåg jag att andra letade lika mycket efter människor att lära känna som jag. Jag hade hela december fritt från skola och umgicks med Heather från Sydkorea, gick på gratis stadstourer, träffade Chris från Alaska som jag drack nattkaffe och gick på museum med, vande mig vid weedlukten som efter att ha blivit lagligt i Washington fanns överallt, firade jul, hängde mycket med Kip som jobbade på hostlet, blev pinballfrälst, drack mängdvis av Starbuckskaffe, gick på hemmafest i en källare, lärde mig nya dricklekar, fick kärleksdikter skrivna till mig av B efter sådär två dagar (rädd), drack någon form av alkohol i princip varke dag och var allmänt överrumplad av allt fantastiskt. Lyssnade mycket på Capital Cities – Safe and Sound och självfallet Macklemore & Ryan Lewis – Thrift Shop - feat. Wanz som Brenna visade innan den absolut exploderade och den blev lite hostlets theme song.
 
JANUARI

På nyårsafton tog Brenna med mig till sina vänner där vi firade in det nya året utan raketer men med goda drinkar och hög musik. Träffade Jon på hostlet som snart blev en av mina absolut bästa, började skolan och läste political science, sociology och phychology, fortsatte ändå med den nästan dagliga alkoholförtärningen, spelade beerpong allt som oftast, träffade nya bra hostelmänniskor dagligen, följde med när Chris tatuerade sig, gick på bonfire party där de sverigehyllade och lärde mig allt om vapen, åkte till Ikea med Brenna, Alex och Noah och åt köttbullar, gick på den roligaste hemmafesten i mitt liv, lärde mig att öppna flaskor med en tändare och hade oräkneliga pinballturneringar. Lyssnade på Wye Oak – Civilian - Single exakt varje morgon i väntan på buss 10 som gick till Capitol hill och skolan och det är fortfarande en av de låtarna jag associerar allra mest med Seattle.

FEBRUARI

De två första veckorna av februari bodde jag fortfarande på hostlet och umgicks mycket med Joe och John och vi ritade, skrev roliga historier och drack mest öl ihop, skulle ha min första midterm exam men drack jelloshots med Debbie istället, blev nöjd med mina betyg ändå, var uppe för sent för många nätter och bakade brownies med Justin till frukosten, började tänka och drömma på engelska allt oftare, hittade och flyttade in i ett hus med Chris, Brenna, Rondo, Nate och Moon vilket trots min stora hostelkärlek kändes himla bra, blev något jag-vet-inte-vad med Chris och det var nog inte kärlek men så mycket tyckaom, gick på konstutställningar som sålde billig öl, fick för en gångs skull något på alla hjärtans dag, gick på hemmafester och folk runt omkring mig tog alla möjliga sorters droger och jag reagerade knappt längre, fick en vardag i huset med mina roomies och riktig matlagning, städning och så mycket mer sömn. Det här var månadens låt: The Shins – Caring Is Creepy.

MARS
I mars färgade jag håret rött och var vårpirrig av solen, gjorde parkplaner och skypade med Tyler, var nästan som tillsammans med Chris men ändå inte för att tiden var så begränsad och för att jag fortfarande kände "men ska det inte kännas mer än såhär", såg Morrisey live och det var storslaget, åkte till det svenska kulturcentret och lät C smaka köttbullar, knäckebröd, semlor och prinsesstårta vilket fick A+, John flyttade in på vår soffa och jag var överglad, åkte till Fremont och gick på marknaden och såg det kända stentrollet, hade housewarming party och blev för full men hade kul ändå, firade Chris med middag och biljetter till Emp museét, drack islatte downtown efter skolan,hade spring break och behovet efter ensamtid var jättestort så jag tog bussen till Portland och bodde på hotell, tittade på bio och shoppande, sista lovdagen gick vi till sjön 15 min bort där vi drack cider och mådde bra. Hade en Black Keys period och lyssnade på tillexempel den här: The Black Keys – Hard Row och så var det här min vårigaste låt: Beach Day – Walking on the Streets.

APRIL
Andra quartern började och mina nya klasser var Music in the U.S, Introduction to film och Professional development och jag trivdes verkligen, ämnen som intresserade mig och så mycket socialare class mates, Justin från hostlet började DJ:a på någon bar vilket betydde att jag kunde komma in utan leg så dit gick vi några helger, gick på konsert och såg Bad Religion, blev meddragen på maskerad och klädde ut mig till Zombie bunny, åt och spelade biljard i China town med B&R, drack jordnöts- och banansmoothie varje solig rast, åkte på fieldtrips med filmklassen, gick på Chola-fest där man klädde ut sig till mexikanska gansters och drack vodkadrinkar på balkongerna, gick till parker efter skolan med klasskompisar, åt x antal hamburgare från stället bredvid skolan och hörde denna låten Fleetwood Mac – Never Going Back Again när jag och C delade hörlurar på bussen på vägen hem en kväll och det blev min låt för honom.

MAJ
Näst sista månaden där borta och jag hade panikpanik och grät alldeles för lätt till musik och filmer, solade och badade i havet för att det hade blivit så pass varmt, umgicks med Emma och åt pannkaksfrukostar och gick på Folk life festival, gick på fler art shows i en skatebutik med hippietavlor och roligt folk, drack kaffe med Mike på fotbollsplanen bakom skolan, gick på ett klassiskt amerikanskt shopping mall och åt svingoda hamburgare på Johnny Rocket, umgicks med mina favorithostelmänniskor så mycket som möjligt, gick på punk show i en källare där folk dansade sina knän blodiga och letade efter nytt boende då kontraktet på det gamla gick ut och hittade tillslut ett rum i Columbia city som jag skulle dela med Chris och det var litet men helt ok för att bara bo två där i några veckor. Hittade Bibio – À tout à l'heure och blev kär.

JUNI


Juni som jag varit så himla rädd för sedan i början av året var här och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Vi kom tillrätta i det nya huset, åkte till Ikea och det var inte alls så romantiskt som i 500 days of summer, lärde känna våra house mates och Raphael var min favorit, åkte upp i stadens högsta byggnad för andra gången, hade mina finals i skolan och blev dönöjd med mina slutbetyg, umgicks det sista med fina människor så som Brenna och Jazz, gick på zoo och såg fina elefanter och tigrar, firade svensk midsommar med C och gjorde lax, nypotatis, dill med gräddfil och en rätt så fin efterrrätt+svensk sommarmusik, besökte parken med den absolut finaste utsikten, fick rädda huset som Raphael nästan eldade upp genom att sätta in en hel pizzakartong i ugnen, drack mina sista drinkar på vårt biljardställe och den 26 juni tog jag planet hem till Sverige och grät precis hela vägen. Att lämna min finaste stad, alla människor jag träffat och den enda vardagen jag nu kände till var hjärtekrossande. Lyssnade på dessa hela flygresan hem: Broder Daniel – No Time For Us - Acoustic och Snow Patrol – Run - Revised Album Version.

JULI

Jag hade ständigt en klump i magen av saknad men självklart fanns det mycket fantastiskt med att komma hem. Mötte min familj på Kastrup och grät hejdlöst, gosade med mina hundar för första gången på ett halvår, träffade så otroligt saknade vänner och kunde prata igenom allting på riktigt istället för på Skype och Facebook, åkte till Göteborg med Elaine och badade på taket och såg Korn på metaltown, umgicks mycket med Tanja och hennes bebis Leo, började jobba på ett ålderdomshem i Ekeby, gick på konsert på Sofiero med pappa, Tim och Lisa som nu var ett par, skypade med C och försökte titta på film ihop på Skype, var på bröllop, grät till Seattlebilder för mycket, blev överraskad av en knackning på dörren och två bästa vänner ståendes på trappan mitt i natten, åt pizza på piren i kvällssolen, fyllde tjugo år men kunde inte fira för att alarmet nästa morgon stod på 5.30. John Butler-Ocean var min bästa terapilåt.

AUGUSTI
Augusti var egentligen en rolig månad men jag var fortfarande fast i min gråa bubbla. Började med mitt körkort och hade precis två månader på mig innan jag skulle till London, åkte till Emmas sommarstuga i Uddevalla och mådde så bra av lugnet och våra Seattlekonversationer, firade Toves födelsedag, åkte till Köpenhamn med mamma och gick på ett magiskt fint tivoli, satt vid Kärnan och skrev listor med Lisa i sommarsolen, firade Isabelles födelsedag på hennes så fina veranda, åkte till Olofström och drack sangria med Lisa medan vi bokande biljetter till London, överraskade Tina på hennes födelsedagsfest och låg i gräset tills sex på morgonen med Maja & C:o, umgicks med vänner så mycket jag kunde, hade maskerad med filmtema och alla var så himla bra. The Naked And Famous – Hearts Like Ours var en bra augustilåt. 

SEPTEMBER
Var beroende av appen Vine och avocados, beställde mintkaffe med Julia&Issi som vi spetsade med dooleys, åkte till Tannsjö och londonpeppade, ökade tempot med min körkort och började få panik över tidspressen, fick besök från Småland av Amanda i två fina dagar, åkte på SPA med släktingar och avslutade med Ullared, hade min tremånadersdag sedan jag lämnade, pratade engelska med Tina en hel utekväll och lurade människor att vi var från USA för att vi inte hade något bättre för oss, gick på hemmafest med I&J där vi spelade beerpong och jag drack för mycket på tom mage, drack kaffe med Oscar på fina klippor vid havet, hade timsamtal med Vendie i hamnen, räknade ner dagarna till London och saknade nu staden mer än honom och vi pratade mer på rutin än för att jag genuint ville. Arctic monkeys släppte sitt nya album och det lyssnade jag såklart en massa på: Arctic Monkeys – AM.


OKTOBER
Helt otroligt nog tog jag mitt körkort så den 8 oktober kunde jag flytta till London utan ångest, bodde på ett hostel i en vecka och delade rum med 13 pers, letade febrilt efter boende, gick ut fem kvällar i rad, dansade till 60talsmusiken på Joe's, drack mer öl än något annat, bröt med C för att vi kändes helt färdiga, gick mest till hostelbaren där vi lärde känna bra människor mest från Australien, träffade Matt som jag hängde och åt frukost i Hammersmith med, åt ute en hel del utan att förstå att det var en lyx vi inte skulle unna oss på ett bra tag, hittade en lägenhet vi flyttade in sex dagar efter vår ankomst, åkte till Ikea och köpte det mest nödvändiga, var på housewarming i Bow, bjöd över Jacob på tapaskväll, missade en intervju på VS pga galen Londontrafik och hade Maja och Erika över på besök. Oktober har tre låtar: Boyce Avenue – I Knew You Were TroubleCocteau Twins – Pearly-dewdrops’ Drops och Snow Patrol – New York - iTunes EQ Version.

NOVEMBER

Efter mindre än en månad i landet saknade vi svensk mat så mycket att vi åkte till Totallyswedish som säljer bland annat ostbågar, knäckebröd, svenskt godis och kaviar, gick på skräckfilm i en kyrka, gick ut tillsammans med Tina och Matt där jag förlorade min beloved julmust, gick på Brick lane market med Jacob och åt misslyckad indisk mat, gick till the breakfast club med Lisa och åt de mest himmelska pannkakorna, hängde på puben 30 sekunder bort och hittade bra efterfestsmänniskor, drack öl med Diana som jag träffat på hostlet i Seattle, tittade på Sverige-Portugalen på ett väldigt brittisk pub och lämnade besvikna och gick på housewarming party i Hoxton. Månadens förfestlåt var denhär: Robyn – Dancing On My Own

December var ju precis så känns tjatigt att gå igenom det lika grundligt. Men tittat på sjukligt mycket American horror story (bästa jag har sett typ), varit på Ikea ännu en gång och köpt fina sängkläder, druckit öl med Jared, jobbat i en fin liten affär, haft Tim, Denniz och Simon på besök och varit i Sverige såklart där jag firade jul, träffade fina vänner, var på juldagsfest i Halmstad, träffat släktingar, tittat på hockey med pappa, varit i Falkenberg och pussats med någon som gör mig pirrig.

Så. 2013 har varit alldeles fenomenalt med världens bästa Seattlemånader och Londonflytten. Månaderna i mellan var mest ångestladdade och sorgliga, men jag uppskattade också att få träffa allihopa efter den extrema saknaden så otroligt mycket. 2014 kommer bli vårt Londonår och hur kan det bli något annat än fantastiskt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0