Förra helgen gick jag och Lisa på endagsfestivalen British Summer Time i Hyde Park. Stektes i den sjuka värmeböljan (som jag vill poängtera att jag hatar), såg tre konserter och sjöng med till våra bästa låtar och drack massa massa öl vilket ju hör till när en är på festival. 


Half moon run. Så snygga talangfulla dudes och när de spelade Half Moon Run – Unofferable - Spotify Sessions Curated by Jim Eno smälte våra fangirlshjärtan. 
Glad och nöjd!Tom Odell. Hela han, hans låtar och röst är så genomärligt och liksom: And I'd sing a song that'd be just ours, but I sang 'em all to another heart. And I wanna cry I wanna learn to love, but all my tears have been used up, on another love, another love. Hur ledsamt och fint. 
The National. Ett av världens finaste band!  Denna gången hoppades jag så extremt mycket på att de skulle spela en av mina absoluta favoritlåtar of all time The National – About Today (Live) som ju är med i filmen Warrior. Vid ett tillfälle säger han något med fighting och mitt HJÄRTA DUNKAR SÅ HÅRT. Har nog aldrig varit så hoppfull förut, dog. Men så började de spela något helt annat och mitt hjärta brast lite, trots att hela konserten var magisk. Så nu ska jag gå på precis alla deras konserter så att de känner att de nog måste spela den ändå. Fortfarande hoppfull.
Oh doll, vill vara sambo med dig föralltid.

Det började regna och vi fick sitta här under med killarna som byggt det. Det var trevligt fram tills en av dem först bet mig i benet och sedan i huvudet. Lol så sjukt. Tog bussen hem dödströtta och hjärtan alldeles fulla av kärlek till konserter och allting den här staden ger oss utöver skyhöga hyror och möss <3