Okej, måste få spåra på denna. Jag behöver lite magic in mi' life.

 

Vaknar vid 8 och där ligger Kit Harington bredvid mig och läser (är dökär i honom sen jag drömde att vi var lyckligaste paret i världen, rip my soul när jag vaknade och insåg att jag aldrig ens kommer träffa honom). Hur vi träffades till denna perfekta dag är oklart, och oväsentligt. 

Är superexalterade för vi ska på festival med mina och hans bästa vänner. Äter frukost på balkongen. Fixar oss och packar det sista. Hånglar i köket så vi blir sena. Går ut och det är vår och 19 grader, så jag fortfarande kan ha svarta skinny jeans men kan skippa jackan. Åker och köper en massa öl och pimms. Vi ska åka bil i två timmar och lyssnar på en spellista jag gjort kvällen innan. Vi är såå himla gulliga och nykära:

 

När vi kommer fram börjar vårt gäng samlas och detta är ju drömdagen så de som vill har sina drömpartners med sig (typ Tom Odell, Ryan Gosling, Benedict Cumberbatch och någon tar med sig Hasse Aro osv) och de som vill rocka singelfestivallivet gör det. Vi går bort till stugorna där vi ska bo, packar in oss och går bort till festivalområdet där vi dricker öl, röker och de bredvid oss spelar Florence and the Machine. Festivalen may or may not be Coachella.

Sen är det dags för banden att börja spela!! Ser George Ezra, The Black Keys, Bon Iver och The National. Dansar, dricker mer öl och alla är i sån himla livsextas. Vi tappar bort varandra då och då men lyckas alltid samlas på något vis vid nästa konsert. Sent, sent på kvällen spelar Kings of Leon på ett helt upplyst festivalområde. Jag och Kit hånglar till Manhattan ofc. Alla är vakna tills solen går upp och vaknar mirakulöst upp några timmar senare totalt obakis. Sen kör vi repeat på första dagen, in eternity. The end.

 

Please.

 

När sjöng du sist för dig själv?
Som de flesta sjunger jag vid datorn så var la 5 sekunder sedan.

Vad värdesätter du högst i en vänskapsrelation?
Ömsesidighet tror jag. Det finns förvånansvärt många människor som tycker bättre om att prata än att lyssna och egentligen mest är intresserade av att umgås när de har problem eller mår dåligt. Haft vänner som kunnat prata på om sig själva en hel kväll och sen om jag ville berätta något sa de "jobbigt :(" typ. Det betyder inte att vi behöver prata dagligen, men att vi båda vet att den andra genuint vill höra om det roliga/jobbiga/bra/dåliga en är med om. 

Vill du bli berömd? För vad?
Nej, har inga cravings efter att bli berömd. Hade mått så himla dåligt av att se bilder på mig själv dagligen, gud vilken ångest. Måste jag välja något att bli känd för skulle det vara för att ha kunnat påverka inom feminsm, fattigdom eller att ha kommit på en medicin eller något annat superbra. 

Om du fick välja vem i världen du skulle äta middag med imorgon kväll, vilka hade du valt?
Hatar såna här frågor. Kommer upp typ 200 personer i mitt huvud och så måste jag försöka välja bort ungefär 192 av dem. Men ska försöka: Kit obviously, Caleb Followill, Lena Dunham, Tom Hardy, Matt Corby, Emma Stone, Kristen Wiig, Matt Corby, Rebel Wilson, Sarah Silverman, Ricky Gervais, Amy Poehler, Stephen Fry, Alan David, Jemima Kirke, Aubrey Plaza, Tina Fey, Evan Peters, Patrick J. Adams, Gabriel Macht, Danielle Brooks, Samira Wiley. 23 pers med mig, rimligt ändå.

Om du fick leva tills du var 90 år och antingen fick ha kroppen eller sinnet av en 30åring de sista 60 år av livet. Vad hade du valt?
Jag var på väg att välja sinnet men ångrar mig nog. Tror jag hade känt mig otroligt instängd och extra begränsad i en gammal kropp om sinnet stannade vid 30. Jag är hellre virrig och glömsk med en kropp som klarar att resa med mina andra pensionärkompisar och dricka gin och tonic på stranden. 

Vad räddar du om det börjar brinna? 
Mina hundar om det är hemma hos mamma eller pappa (förutsatt att mina övriga familjemedlemmar kan ta sig ut själva, såklart). Är det endast materiella saker så vet jag knappt. Mobilen? Äe jag vet inte. Hade varit körd ändå. Är vår Londonlägenhet ens försäkrad? Kanske hade fått en räkning på £100000 av vår landlord så vem fan bryr sig om jag fick med min mobil eller ej.

Vad är du mest tacksam över av allt?
 
*Snyfttal* Min familj och mina närmsta vänner. Mina hundar. Att jag bor i London. Älsklingskillen jag passade+hans lillebror. 

Är det något du har drömt om länge och varför har du isåfall inte gjort det än?
Jag tycker nog jag har varit ganska bra på att göra det jag drömt om hittills. Godkänt i alla fall. Drömmer nog mest om vart jag vill flytta och bo, och so far so good. Resten kommer sen.

Om en kristallkula skulle spå en sanning om dig själv, din framtid eller om någon annan, vad skulle du vilja veta? 
Jag hade absolut inte velat veta något specifikt. Isåfall bara "allting kommer att lösa sig". Det hade ju kunnat vara lugnade. 

Har du en känning på hur du kommer att dö?
Inte en aning. Minns dock när jag var yngre och var fanatiskt Röglefan och tänkte att drömdöden var ju ändå att sitta i publiken som 90-åring och dö av en hjärtattack när Rögle vinner SM-guld. Sen spårade jag och tänkte att jag ville bli begravd under isen som Han Solo i Star Wars för att alltid vara närvarande liksom. Var ett creep.

Vad är det största du uppnått?
 
Ibland känns det som att jag inte har uppnått något? Vann en dans- och mimtävling när jag var 11. Nej, men jag är nöjd med mina betyg som jag fick i Seattle. Det är jag faktiskt. 





Vad ser du fram emot just nu? 
Att komma tillbaka till London och få dricka vin med mina besties, öl på uteservering med mina gamla jobbkompisar och att få tindra med british boys igen <3