KOL
För ungefär två månader sedan ville Lisa att jag skulle titta på dokumentären om Kings of Leon, Talihina Sky, med henne. Tänkte jaja varför inte. Har aldrig kännt någon speciellt för dem, varken gillat eller ogillat. Hade hört Sex on Fire och Use Somebody som precis hela världen och de är båda bra, men det var det.
Så ja.
Jag såg dokumentären.
Och såhär kände jag efteråt:
De växte upp i ett litet samhälle där majoriteten (typ, alla) var rednecks, jättereligiösa och republikaner. Tre av medlemmarnas pappa var pastor och kyrkan var en jättestor del av allas liv. De gick från att bli bokade till att sjunga psalmer till att starta ett band som spelade rock fast att det ansågs vara djävulens musik av bland annat deras föräldrar.
Kontrasten mellan deras religiösa uppväxt och rock 'n roll-liv med weed på flygplanstoaletter är så himla intressant och mina favoritdelar var när de besökte sin hemort och träffade sin släkt. Sen var det ju musiken. Blev helt hooked och började lyssna jätteintensivt. Var helt i en Kings of Leon-bubbla där ett tag, jag och Lisa lyssnade igenom alla deras album under våra vinkvällar och jag halvt tvingade min manager att få spela dem i högtalarna i butiken åtta timmar i sträck för att göra skiften lite mindre miserabla. Det var som att vara förälskad, fast i ett band då.
Min favoritlåt är Manhattan och oh jesus musikvideosarna jag gjort i mitt huvud till denna låt. Typ, om jag hade varit med i en film och någon hade sagt till mig "jag vill leva och dö ihop med dig" skulle denna låten spelas i bakgrunden. That kinda thing.
Kontrasten mellan deras religiösa uppväxt och rock 'n roll-liv med weed på flygplanstoaletter är så himla intressant och mina favoritdelar var när de besökte sin hemort och träffade sin släkt. Sen var det ju musiken. Blev helt hooked och började lyssna jätteintensivt. Var helt i en Kings of Leon-bubbla där ett tag, jag och Lisa lyssnade igenom alla deras album under våra vinkvällar och jag halvt tvingade min manager att få spela dem i högtalarna i butiken åtta timmar i sträck för att göra skiften lite mindre miserabla. Det var som att vara förälskad, fast i ett band då.
Min favoritlåt är Manhattan och oh jesus musikvideosarna jag gjort i mitt huvud till denna låt. Typ, om jag hade varit med i en film och någon hade sagt till mig "jag vill leva och dö ihop med dig" skulle denna låten spelas i bakgrunden. That kinda thing.
life, suckadick
Igår var min första lediga dag denna veckan och jag hade planerat att både söka jobb och titta på skolor inför framtiden. Var mycket peppad inför detta. Men på morgonen vaknade jag upp med en jävla vagel på ögonlocket. Gjorde svinont. Men men, tänkte att jag kan ju fortfarande kolla skolor osv. Fast samma morgon slutade vårt wifi att fungera och därmed har precis allting i vår lägenhet varit sönder minst en gång (just nu är det varmvattnet i köket). Ringde företaget i fråga och pratade med någon som ej kunde engelska i 30 minuter. Kände mig helt knocked out efteråt för såna här, kanske små i sig, motgångar staplas upp på varandra och känns som ett jävla berg ibland. Låg typ i sängen helt uppgiven och det regnade utanför. Blev en bättre kväll dock när Denniz kom hem och vi drack gin&tonic och tittade på Chicago.
Såhär ser jag ut just nu. Mycket bättre än imorse i alla fall, då kunde jag typ inte öppna ögat alls och såg mycket tragisk ut haha. Klippt av allt mitt hår förresten, för varför inte och även avfärgat det så har typ min naturliga färg tillbaka. Har en superröd färg väntades i köksskåpet men den får nog vänta. Aja, började min andra lediga dag med att ha supermycket mensvärk och inte vilja lämna sängen. Ibland är det asbra att ha roomies som tvingar en med ut ändå, vilket Denniz gjorde idag.
Såhär ser jag ut just nu. Mycket bättre än imorse i alla fall, då kunde jag typ inte öppna ögat alls och såg mycket tragisk ut haha. Klippt av allt mitt hår förresten, för varför inte och även avfärgat det så har typ min naturliga färg tillbaka. Har en superröd färg väntades i köksskåpet men den får nog vänta. Aja, började min andra lediga dag med att ha supermycket mensvärk och inte vilja lämna sängen. Ibland är det asbra att ha roomies som tvingar en med ut ändå, vilket Denniz gjorde idag. 
Vi promenerade till Holloway Road till ett café som hette Vagabond. Vita, kala lokaler med hängade bord. Kändes ganska coolt och vi fick vår share of the hipsterness. 
Drack chailatte och åt en gigantisk morotskaka innan vi gick hem igen till vår lägga med världens största diskberg. När vi ringde agencyn och frågade om de kunde skicka en hantverkare för vårt vamvatten är sönder sa de att det tar nog ett tag för det är ju ingen emergency. Jag sa "nej fast vi kan ju inte diska" och hon sa "men koka upp lite vatten då". Sicken pärla va.
lovelovelove
Söndag förra veckan kom pappa hit och jag var så himla glad över det. Vi bodde på The Shard och det var så jävla glorious. Vårt rum låg på 47:e våningen och alla fönster var från golv och tak=killer view!! Under våra tre dagar kunde jag inte komma över detta och gick upp så fort jag vaknade för att ta foton typ.
På morgonen gick vi ner och åt apgod frukost (detta är obviously min efterrättstallrik. Skulle aldrig bli mätt på bara detta. Just so we're clear). 
Åkte till centrum och gick till Carnaby street där jag köpte kläder på Brandy Melville där de har så mycket fint. Bland annat där jag köpte min "On wednesdays we wear pink"-tisha. Drack cappucino/iskaffe i solen. Fajnt.
Delish. 
På kvällen tog vi tuben till Garrick Theatre för att se Beatlesmusikalen Let It Be. Åhhh, den var SÅ bra. De spelade utdrag från olika konserter som The Beatles spelat med samma låtar, rekvisita, mellansnack osv. Ibland uppmanade de publiken att ställa sig upp och dansa vilket alla gladligen gjorde (särskilt de äldre som typ kände sig som 15 igen<3). 5/5 toasts, lätt.
En av de bästa grejerna, tv i badrumsspegeln!! Stod och dushade medan jag tittade på The Tonight Show Starring Jimmy Fallon. Blissss.
Nästa dag tog vi en helt tom tube till St James's Park.
Där skulle vi gå på Imperial War Museum!
Det bästa var en Holocaust exhibiton, som alltid extremt hemskt men otroligt välgjord. 
Såhär fint har det varit den senaste tiden, praise the lord.
Åkte till London bridge för att äta lunch. Gick förbi massa upphängda paraplyer.
Hittade ett ställe med supergoda hamburgare. Har världens gulligaste och bästa pappa förresten. 
London by day, night and sunrise. Vilken himla beaut denna stad är.
Ok, ännu en frukostbild bara för det var så fint. 
Här är jag och the city på en sista bild innan jag var tvungen att säga hejdå till pappa (<///3) och åka till jobbet (<///3). Extra jobbigt efter världens bästa dagar med världens bästa person.SPRING
För några veckor sedan tog jag tåget till Brentwood för att träffa min absoluta favoritkille som hade skollov. Han är så himla rolig och smart och envis med att klara sånt som hans kropp sätter stopp för. Hans skratt är verkligen den bästa jag vet, no doubt.
Samma dag landade min mamma, hennes sambo Alexander och hans son Kasper i London och jag var så glad. Annorlunda att umgås med en 8-åring och det känns konstigt att han bor med min mamma varannan vecka och inte jag, men som tur är är Kasper en gullunge och jag tycker om honom. Vi åt på Rainforest café och jag tyckte det var pinsamt eftersom senast vi var där ville jag testa att lämna mitt nummer på kvittot till servitören för att se om det funkade (det gjorde det, men vår historia blev 3 SMS kort då jag insåg att han har barn. Nope.)
Gu' så blek. Skyller på blixt och en lång vinter, och att mamma nog var utomlands för inte så länge sen.
London by day and night. Älskar att få turista i London, se och göra saker som en inte alls orkar efter jobbet. Det som är fint med London dock är att vissa saker fortsätter att göra mig pirrig. Typ, att åka tuben. Jag kanske inte glädjeskriker varje morgon 8:00 på väg till jobbet, men ibland när jag stor där pressad bland folk på Victoria line så påminns jag om hur jag faktiskt bor här, har en vardag, ett jobb och ett liv. Det är fortfarande lika fint att tänka på.
Behövde mammatid SÅ mycket. Drack pimms i hotellbaren, fick bryta ihop och storgråta en halvtimme och bli kramad. Standard. Annars så gick vi på Ripley's believe it or not, besökte mitt jobb, åt på restaurangen Lisa brukade jobba på, gick runt på Harrod's och sånt där. Var verkligen jobbigt att säga hejdå denna gången, men förhoppningsvis kan jag åka hem till Sverige snart.
En morgon gick jag, Stina och Josefin till Breakfast club i Soho för att äta storfrukost innan jobbet. Lika jävla gött som alltid. Pannkakor, äggröra, toast, juice etcetc. 
Min bff fyllde 21 och jag köpte hem red valvet cake för att fira! 
Vädret har varit heeelt fantastiskt de senaste dagarna och jag och Stina försöker få våra lunchraster tillsammans varje dag så vi kan gå och sätta oss någonstans i solen. Någon rast drack vi kaffe på Pret, en annan köpte vi pizza från Franco Manca. Top 3 godaste pizzan jag har ätit.
Igår måste varit den varmaste dagen hittils i år. På lunchen gick jag och Josefin till en park nära jobbet och tog till och med av oss jackorna (!!). Drack jordgubbsmilkshake, pratade om dejter och dåliga kyssare och praised the lord över vädret (På tal om det, har en tjej på jobbet som är väldigt kristen. Helt ok i sig, men hatar när folk pushar på sin tro på andra. Hon försökte övertala mig om att Gud finns och jag sa att jag är nog den mest icke-religiösa människan hon kommer träffa ever, så det är ingen idé. Då sa hon "Michelle, när du sitter där i helvetet efter döden, kommer du inte ångra att du inte lyssnade på mig?" Bahaha).
Lisa fick ett mail med en inbjudan till Skavlan och det var klart vi skulle gå. Vi tog även med oss Dijana som vi träffat genom Denniz. Vi fick se de svenska journalisterna som blev kidnappade i Syrien vilket var jätterörande och superintressant, Geri Halliwell från Spice girls (!!) som var sjukt pratglad och tog över rollen som programledare lite, Ricky Gervais från The Office som nog kan vara roligaste människan ever, Helen Macdonald som skrivit en bok om hur hon köpte en falk efter sin pappas död som hon tämjde och blev vän med medan hon helt isolerade sig från människor, och sist men inte minst såg vi Kanye West. Han sa inte ett ord, tog om sin låt tre gånger innan han blev nöjd och nickade lite tackande innan han gick ut igen. Här kan ni se avsnittet: http://www.svt.se/skavlan/se-program/article2705506.svt?autostart=true
2/3
Mitt nyårslöfte att blogga oftare går SÅ JÄVLA DÅLIGT och en bara:
Hur svårt kan det va'.
Men om en vecka ska jag nog ta ett känslomässigt farväl av mobilen jag haft sedan första året på gymnasiet och köpa en ny=lots of pics. Ska nog klippa mig också. Kanske färga håret också.
New year, new me.
Skoja. Men ja, detta är ett panikinlägg innan jag och Lisa ska titta på film och sova. Michibelle är all about kvantitet före kvalité. Så until next time (kanske en månad eller så).
Hejdå.
