We found love in a hopeless place

Dagen innan min bday sa AM till mig att vara vid Liverpool Street 7.30am. Hon tog med mig till Duck&Waffle på 40e våningen för finfrukost. Blev så himla glad!! 
 
Drack mimosas och åt English Breakfast. Så himla gott+asbra utsikt
 
Sen kom servitören med en liten happy bday-muffin till mig. Fick halvspringa till jobbet men blev ändå 20 min sen. Tycker det är ok att vara sen under sin födelsedagsvecka så who cares amirite.
 
På kvällen hade vår årliga treasure hunt med jobbet. Det var inte lika kul som sist men ändå helt ok. Puben efteråt var rolig dock. Någon dum jävel introducerade 'leken' att släppa mynt i folks drinkar. Då måste en halsa allt för att 'rädda drottningen från att drunkna'. Det höll folk på med hela kvällen=fulla. Vid tolvslaget när jag fyllde 24 år stod jag på London Bridge med Ann-Marie och sjöng. Det var fint.
 
På min födelsedag gick jag, min bestie och hennes familj som var på besök till den kubanska restaurangen vi bodde granne med. De bjöd på middag vilket var så himla gulligt. Beställde drinkar under happy hour, fick tårta och sång och gratis tequilashottar. Asbra födelsedagskväll.
 
Under våra sista Londonveckor kom vi på saker vi ville ticka av från våra bucket lists. Stina ville åka sightseeing boat så det gjorde vi. Gillade alla husbåtar och fina trädgårdar vi kunde kika in i från vattnet. 
 
Kom fram till Camden där vi åt middag. Drack cocktails och beställde in ett vegalternativ att dela på som bestod 80% av bröd.
 
Hälsade på Zsuzs och lilla plutt-Norah, som är så jäkla gullig!! Titta på hennes hår<3 När Zsuzs gav henne till mig grät hon och jag bara ??? men efter ett tag somnade hon och jag kände mig stolt
 
En bdaypresent jag fick av Lisa var att gå på Abbakväll. Så himla bra grej!! Vi två och Caroline gick och dansade, sjöng och tog bilder i deras photo booth. Ville att de skulle spela någon låt på svenska för att alla vi swedes som var där skulle kunna få impa lite men det gjorde de inte. Jaja. Kickass kväll och jag var på aspeppigt humör. Efteråt kramade vi Caroline hejdå på ett tag och jag bölade lite. Dessa sista veckor var jag ett VRAK. Grät till allting hela tiden. Räckte typ med att jag tittade på Lisa över köksbordet för att bli helt 💔💔💔
 
Vi köpte hem kräftor, vitlöksbröd och ginger beer för att ha kräftskiva. Hade till och med hattar och allt. Kräftor är LIVET, hade kunnat äta det dagligen. James joinade oss halvägs in och jag tror han också gillade det. 
 
En annan sak att ticka av listan var att gå en sista gång (for now) till Joe's vilket varit vårt ställe sen vi hälsade på tillsammans i 2012 innan själva flytten. Dansade och hängde ute i rökrutan, var pepp och sentimental på samma gång. Var så jobbigt att göra något och tänka att det var sista gången. Kunde sitta på bussen och titta på affärer och byggnader utanför och känna åhhh jag kommer inte få se det här på aslänge, och bli ledsen över en sån sak. Allting, till och med de bra sakerna, kändes lite ledsamt.
 
Som att gå till White Hart sista gången i regnet med Lisa och James. Mitt hjärta orkar inte. Saknar det stället och dessa två så jag exploderar. Några dagar senare åkte dem till Malta och jag var tvungen att ha min sista kväll med Lisa. Jag grät i typ en vecka efter att att vi sagt hejdå. Försökte hålla det samman på jobbet och bussen hem så så fort jag kom innanför dörren satte jag mig på golvet och storbölade. Var så hjärtskärande att hon inte var där längre. Aj. 
 
Under the bank holiday weekend åkte jag till Stina i Southfields. Vi gick ut på fredagen och drack öl i en park på lördagen. 
 
Flyttade ut från vår lägga men skulle stanna i London två veckor till, fick bo i AM's familjs gästrum vilket var så snällt. En kväll gick AM på bröllop och jag till puben med några kollegor. Sen skrev hon kom hit! och det var fredag och jag ville inte hem så jag krashade. Var långt ifrån bröllopsklädd men ingen verkade bry sig. Ingen frågade ens hur jag kände brudparet utan var bara trevliga och bjöd på öl. 
 
De hade sin wedding reception på en pub med live band och allt. Drömmen att vara på en pub med alla sina bästa personer och lyssna på liveband ju. 
 
Ett till jobbigt hejdå med min gullis-Jade. Vi gick och drack öl och det var jätteskönt att prata med henne om allt. Hon lämnade också London en gång för att åka till Nya Zeeland så hon vet hur det känns. Hon sa "London will be here waiting for you" <3 
 
Fick gos med Grumps när jag kom till AM igen.
 
Så kom min sista dag på jobbet och jag var återigen ett vraaak. Vi gick till Jackson&Rye efter jobbet och Stuart högläste folks meddelanden i mitt hejdåkort. Blööö. Även fast att jag kände mig färdig med det jobbet och stället så är jag så himla tacksam över min tid där. Haft så sjukt roligt och lärt mig jättemycket. Vill inte tillbaka men saknar vekligen det, om det makes sense.
 
Dagen efter var jag så bakis, men det var AMs födelsedagshelg så fick tvinga mig upp och fixa me'. Tog med the birthday girl på afternoon tea vilket även var en bra bakisaktivitet. Bara massa te, bröd och kakor. Perf. Var soligt också så kunde sitta utomhus vilket gjorde att livet kändes lite enklare.
 
På kvällen mötte vi upp hennes två kompisar Tosen och Henrique. Först skulle vi spela bingo. AM ville bevisa för oss skeptiker att det faktiskt är roligt. Vi blev alla bingokonverterade, det var SÅ KUL. 10/10 vill göra igen. 
 
Efteråt gick vi åt och burgare och sjöng happy birthday.
 
Gick vidare till Wetherspoons i Camden och drack öl vid kanalen. 
 
Dansade lite och sen när de stängde åkte vi alla till Henrique där vi drack mer öl på hans balkong och pratade tills sju på morgonen. Två dagar senare följde jag med AM till tuben innan hon skulle till jobbet (utan mig) för att säga hejdå och återigen kändes det på riktigt som att jag gick sönder. Sjukt hur sorg kan göra fysiskt ont. Hela den dagen var fruktansvärd. Tågresan till Gatwick, att lyfta med planet och att landa i Köpenhamn vetandes att jag inte skulle tillbaka snart. 
 
Vårt beslut hade ju aldrig att göra med att vi inte trivdes. London är den bästa staden jag vet. Jag refererar dit när jag pratar om hemma här i Toronto och det är så det är ju. London blev vårt hem, och att lämna det krossade seriöst mitt hjärta. Saknar det varje dag, hela tiden. Vill inte ens försöka skriva en fin summering för allting kommer kännas otillräckligt. Men tack tack tack för de bästa fyra åren i mitt liv.
 
Until next time x
 
 

RSS 2.0