Garage sale och Kensington Gardens
Efter att jag slutat jobbet gick jag bort till cafét där Lisa jobbar. Fick en gratis chai latte medan jag väntade, lyxigt tyckte jag. Här är hon in action.
Vi tog bussen till Shoreditch tillsammans med några av hennes vänner för att hon hade fyllt år! Hon fick ett gulligt kort och fina pressies.
Fick supermycket mat och drack Ginger Joes vilket är min nya favoritdryck och jag det ska bli min main drink nu i sommar. Det och Pimms såklart. Jag hade tagit med mig en bday cake och gett den till servitören för att han skulle servera den lite smidigt till Lisa när vi ätit klart. När det var dags släckte han alla lamporna och skulle tända ljuset som typ exploderade? Det lät som ett himla gun shot och folk skrek till där inne. Sådär lyckat. Men sen började han sjunga happy birthday to you och folk joinade in. Det var mer lyckat.
Vandrade tillbaka mot tuben i ett av mina absoluta favoritområden vid Liverpool Street Station.
Dagen efter anordnade jag en bdaykväll för min bff och gjorde allting in The Office-tema. Gjorde en dundie-award, köpte Stanley's pretzels, skrev ut it is your birthday-skylten osv. Hade så himla kul med att fixa allt!! Sedan gav jag henne ett "Surviving fuckbois"-kit med allt en behöver för att överleva alla kräk. Som vin, biobiljetter och sånt.
Lisa hade sett på Facebook att Beyond Retro skulle ha garage sale. Vi var där tidigt och stod först i kön, väntade nog i 45 minuter innan de öppnade dörrarna. Jag såg framför mig något himla Black friday scenario men det gick ändå ganska lugnt till. Är i en evig shoppingsvacka dock och vet inte alls vad jag vill ha på mig. Så köpte bara en collegetröja för £6 och en fin skrivbok för £1. Lisa gick bananas tho och hittade en massa fint. Efter ett tag behövde vi en paus och gick in i själva butiken. Hälsade på Caroline som jobbar där och satte oss sedan i deras café.
Där åt vi kycklingburgare och drack citronbubbelvatten. Under den här perioden hade jag dock jättesvårt för att svälja mat, alltså verkligen jättesvårt. Ringde till och med vårdcentralen för jag inte fattade vad som var fel. Det var inte att jag hade ont i halsen eller så, utan så fort jag hade mat i munnen kändes det som att jag skulle sätta i halsen och kvävas. Trodde först det var fysiskt men blev mer och mer tydligt att det var psykiskt. Vilket är på riktigt det också såklart. Lisa satt tålmodigt och väntade medan jag tuggade min mat tjugotusen gånger.
Det blev dags för mig att åka och hälsa på Stina för första gången. Tog tuben south och mötte upp henne i Southfields. Vi lagade lax till middag, drack vin och bestämde oss tillslut för att gå ut i Peckham. Hamnade på ett ställe som spelade världens bästa musik att dansa till. Bara massa 80- och 90-talslåtar som alla kunde sjunga med till. Dansade och skrattade så himla mycket tills stället stängde och vi fick ta en uber hem. Jag är osäker på vad som händer på bilden ovan, men det var den enda jag tog under kvällen.
Nästa dag tog vi tuben in till centrala London för att gå på The Photographers Gallery vid Oxford Street. Subjektivt sett tyckte jag inte det var jättebra, det var inte den typ av bilder jag tycker är kul att titta på. Efteråt gick vi till ett ställe och beställde falafelsallad med granatäpple medan vi kollade vilka killar vi hade korsat väg med på Happn.
En kväll gick jag, Stina och Lisa till Joes i Kentish Town. Dansade och drack öl. Hittade en söndrig Leo DiCaprio-mask som jag höll hårt i resten av kvällen. Träffade roliga killar som följde med oss hem efteråt för att dricka mer öl och spela kort. Hånglade med en gullig och somnade vid 5.30. Kvällen får fem toasts.
Gått igenom så mycket dramatik!!! Började få ont i svanskotan, blev värre under helgen och på måndagen kunde jag knappt gå. Tog mig in till doktorn som sa att jag fått en infektion men att antibiotika borde hjälpa. Blev dock sämre och sämre, det gjorde så galet jävla ont att gå, sitta och ligga och jag kräktes och hade feber och allt var bara sämst. På torsdagen åkte jag tillbaks till doktorn, hon skickade mig till akuten och där träffade jag någon annan som sa att mitt hjärta slog väldigt fort och att infektionen kanske kunde sprida sig till blodet så jag var tvungen att opereras. Detta var så random och jag skrattar typ när jag tänker på det, känns typ inte som det har hänt?
De nämnde i förbifarten att de skulle söva mig och jag grät i princip fram tills de satte på den där masken på ansiktet och jag somnade dirr. Tyckte nog det var mest jobbigt att jag var ensam, i och med att detta inte var något planerat så var ju ingen där. Men att sövas var ju himla odramatiskt egentligen och när jag vaknade upp var jag helt euforiskt lycklig. Hade inte ont längre och var väl lite high på vad jag än nu andats in. Gjorde tummen upp till sköterskorna runt mig och tjoade ut "Great work everyone!!" och började ta tusen selfies (de är SÅ roliga, den här ovan är nog den minst fula). Lisa kom och hämtade mig<3 och så tog vi en uber hem.
Hela veckan hade jag mått så himla illa och tanken på mat var så jevla rälig, det enda som kändes ok var gurka med örtsalt på. Men den kvällen när jag kom hem cravade jag exakt varenda grej inne på Tesco. Köpte Red Velvet Cake, ostchips, choklad och säkert massa annat. Tittade på Paradise Hotel och var lycklig över att kunna sitta ner normalt i soffan. Sedan smsade Ann-Marie mig och bad mig komma utanför. Hon hade med sig rosor, choklad och vin för hon visste jag varit sjuk. Blev så rörd!!
Nästa dag skulle jag tillbaka till sjukhuset för att kolla så allt var bra. De hade sagt att jag skulle dit dagligen och jag tänkte kanske i en vecka. De berättade att jag var tvungen att göra det i två-tre månader och då kändes det megajobbigt igen. Fick dessutom boka tiderna själv och det var inte alls lätt. Fick ringa runt till tusen ställen för alla bara skickade vidare mig. Tillslut ville jag bara sätta mig på golvet och säga att nu vill jag inte mer.
Så det var himla tur att min gulliga pappa tog flyget dagen efter för att hålla mig sällskap under helgen. Började gråta så fint det var att han kom över. Han följde med mig till sjukhusbesöken och resten av tiden åt vi en massa, promenerade i Angel och tittade på Melodifestivalsfinalen.
Fick bo på Shardis och äta tre olika smaker av Marabou. Då kändes allting bättre.
En av de första vårdagarna träffade jag Stina på Earls Court station. Åt en supermisslyckad Sunday Roast, promenerade genom Kensington och tog foton på alla fina hus. Kan vara världens finaste område, med små privata parker till trädgårdar mitt i allt.
Om jag någon gång börjar tjäna en miljon i månaden så ska jag bo här.
Vi gick inom Royal Albert Hall för att köpa med fika. Gick till Kensington Gardens och satte oss vid vattnet där solen sken och en del människor hade börjat med vårjackor.
Delade på en banana cake och den här jordgubbsbakelsen som båda satt fint.
<3<3<3
