En av mina favoritgrejer i hela världen är seriebubblor. När en andas och lever en serie och det känns som att karaktärerna är viktiga personer i ens liv. När serien sen tar slut är det bara rip my soul bye. 

 

De flesta har nog sett precis de här serierna, men det här inlägget handlar om mina favoriter:

 

 

American Horror Story. Älskar den här serien ändlöst. Jag och Tina tittade på första säsongen ihop och satt uppe till fyra på morgonen för att det var så addicting. När vi tillslut skulle gå och lägga oss kändes det som att vi inte hade andats ordentligt på flera timmar. Alla säsonger är självständiga och har inte med varandra att göra, men det är samma skådespelare. Jag kan inte ens börja berätta vad det handlar om men det är obehagligt, spännande och snyggt gjort. Säsong två "Asylum" är min favorit (gammalt psykhus med galna patienter och galnare nunnor).

 

Parks and Recreation. Den här serien är så himla lättsmält och likable. När jag väntade på att få besked om jag fått jobbet eller inte så sträcktittade jag på Parks and Rec för att det var det enda som kunde lugna ner mig. Det handlar om the park department i Pawnee och alla människorna som jobbar där. Den är rolig, fin och Leslie Knope är min älsklingskaraktär i livet. Hon är rolig, lite cray, så himla godhjärtat och spelas av min fav Amy Poehler. 

 

Broad City. Det här är min serie-soulmate. Jag älskar de här tjejerna ändlöst och vill hänga med dem forever. De är roliga, kickass, självsäkra och feministiska. En viktig sak med serien är att den inte handlar om män. I många andra serier där huvudkaraktärerna är kvinnor så handlar det fortfarande till typ 90% om männen i deras liv (Sex and the City, I still love you). De har världens bästa konversationer, tar plats och räcker fingret till män som ber dem att le. 

 

 

Girls. Jag tycker Girls är en av våra viktigaste serier. Den är smärtsamt äkta, fin och rolig, peppande och sorglig. Den är allt på samma gång och jag tycker Lena Dunham har gjort ett effing strålande jobb med den här serien. Tycker det är helt otroligt hur mycket uppmärksamhet hon har fått över att visa sin icke-idealsmala kropp en del i serien. Att folk blivit så provocerade av det är cray. Hon sa i en intervju att när folk, välmenande, säger till henne att hon var så modig som visade sin kropp så är det nästan som en förolämpning. Liksom, varför borde hon inte våga? Jag tycker det är bra att normalisera nakna/lättklädda kvinnokroppar i icke-sexuella sammanhang, och det hjälper Lena till med.

 

 

Game of Thrones. Jag var jättesen med att se den här serien, och folk sa till mig jämt att de var avundsjuka på att jag inte sett det för jag hade så himla mycket att se fram emot. Nu efter att ha sett det önskar jag också att jag kunde ereasa det från mitt minne och se om allting från början och känna GoT-extasen om och om igen. Nya säsongen börjar om knappt två månader och det finns inte mycket jag längtar till mer än det. Ps. Fortfarande madly in love with Jon Snow

 

 

Orange is the new black. Guuuu' så himla bra!! Ännu en serie som handlar om kvinnor och inte primärt deras relationer till män. Kan fan inte prisa det nog. Karaktärerna är så sjukt välskrivna och det känns som att med tiden kommer en dem så himla nära. De visar även mer och mer av allas liv pre-prison vilket jag älskar. Så farligt med Netflixserier då de släpper alla avsnitt på en gång, omöjligt att inte sträcktitta då. Den här serien är en shining ten (plus Ruby Rose är råsnygg).

 

 

 

 

Sex and the City. Den här serien, som jag nämnde innan, handlar väldigt mycket om männen i deras liv men är fortfarande feministisk och brutalt asbra. Den var ju en av de första och största med att vara öppen om kvinnor som tar för sig, både när det gäller plats, karriär och sex. Detta var en av mina första seriekärlekar och ligger nog mig närmst hjärtat av alla serier på den här listan. Den är den bästa mixen av allt och det finns inget jag hellre tittar på när jag är ledsen över något/någon. Hade jag fått anordna en middag med valfria gäster hade jag bjudit Samantha och Miranda. 

 

 

 The O.C. Min mest nostalgiska serie! Såg den för flera år sedan med Tim och vi båda var helt hooked. Hade som de flesta en megacrush på Seth Cohen och kände mig genuint olyckligt kär ett tag. Massa amerikanskt tonårsdrama och ibland lite halvdant skådespeleri (ping Misha Barton) men fortfarande så himla fint och pirrigt. Älskar alla stränder och superfina hus också. 

 

 

The Office (US). Lisa introducerar mycket bra grejer för mig med jämna mellanrum, och den här serien är jag kanske mest tacksam över. Hon lovade att jag skulle älska The Office men jag kände typ meeeh. Men så började jag titta ändå och det är så-jävla-asbra. En fäster sig så himla mycket vid karaktärerna och börjar genuint sakna dem när en inte tittat på några dagar. Den är mest jätterolig och då och då antingen så fin eller sorglig att en bara storgråter. Efter Seth Cohen är nog Jim Halpert den finaste tv-seriecrushen någonsin (thx för att ha satt ribban så himla högt, thx a lot).

 

 

 Making a Murderer. Den här var en sån serie som det skrevs om överallt och hela tiden så att en bara måste kolla för att se vad the fuss is about. Kortfattat handlar dokumentären om Stephen Avery som tidigare suttit inne i 18 år för ett brott som han inte begått. Tack vare ett DNA-prov blev han frisläppt men inte långt efter var han återigen huvudmisstänkt för ett brott han nekade till. Serien är ju vinklad till Stephens fördel och de tittar på rättegångarna och bevisen för att försöka visa att polisen är korrupt och vill sätta dit honom för att det inte ska se lika dåligt ut att de "råkade" hålla honom i fängelse i 18 år trots att han då var oskyldig. Oavsett vad en tror är sant är den här serien det mest spännande någonsin, otroligt engagerande och jag ville typ ägna resten av mitt liv åt att lösa fallet.

 

 

Suits. Så himla snygg och bra. Mike är jättesmart och har fotografiskt minne vilket leder till att han får ett advokatjobb utan att ha någon utbildning. Det måste hållas hemligt vilket visar sig vara ganska svårt. Mike och Harvey (som anställde honom) tar på sig en massa olika fall och alla karaktärer är så himla smarta och snabba. Karaktären Donna är för övrigt min role model. Hon är så himla kickass och vet om det.

 

 

 

Desperate House Wives. Tittade igenom alla åtta säsonger med Lisa och Tina i Halmstad och var så himla besatt av den här serien. Jättedramatisk(!), rolig, läskig, spännande och fin serie som handlar om fyra kvinnor i en förort som är med om hur mycket som helst. När en tänker att nu kan det inte hända mer, så gör det det. Älskar också hur de använder musik för att helt byta stämning, typ läskigt till komiskt, på en sekund. Karaktärerna är väldigt starka och ett avsnitt kan en av dem vara väldigt likeable och i nästa vill en bara slå till hen. 

 

 

Love. Sträcktittade på den under en kväll och en morgon, var så himla ledsen när jag var klar. Det handlar om Mickey och Gus som random träffas i en butik och sedan hänger de en hel dag, blir höga, kastar dvd:er ur en bil och råkar köra hem till Gus exflickvän. Efter det börjar röran som är så himla lätt att relatera till. Väntan på sms, att aldrig vara i fas med varandra, att känna sig så jävla efterhängsen, att vara den som vill mest och sen minst. Tycker det är svårt att berätta om den här serien utan att spoila något. Men se den bara. Den är asbra.