Nu när jag sitter och pluggar så började jag tänka på hur otroligt stor skillnad det kan vara mellan sakerna man är bra på. Jag suger på matte, jag förstår ingenting och tycker antagligen därför att ämnet är helt sjukt tråkigt. Siffror, ekvationer, problemlösningar och areor intresserar mig inte, jag skulle aldrig få för mig att plocka fram matteboken och räkna lite bara för att (även fast det skulle behövas för min del). Matte är alltså min svaga sida, och det har det alltid varit. Just nu sitter jag och ska svara på en filosofisk fråga, och wrooom vad det tog fart nu då. Att fundera och skriva är något jag verkligen tycker om, och som jag tycker att jag är bra på. Visst kan fantastin tryta och texter man skrivit blir mindre bra, men det ändå något jag känner mig peppad inför att göra och som jag oftast blir nöjd med när jag är klar. Skillnaden på hur mycket jag måste kämpa för att lyckas räkna ut Kristians jävla polynom-tal och skriva en text, är himla stor. 

Sen har ju vissa turen att vara bra på allt (host, Tove och Tanja) men ja, man kan ju inte få allt ;)