Fler bilder från mammas dator från vårt gamla hus i Björkhagen. Jag bodde där i de 13 första åren av mitt liv och jag älskade det stället. Jag älskade den gula färgen på vårt hus, jag älskade de vita knutarna som såg ut som pelare där uppe och jag älskade varenda rum. Jag älskade vår trädgård som var så himla stor och fylld av träd och buskar. Det fanns en massa gömda gångar i och mellan buskarna som vi lekte i när vi var små och vissa delar av trädgården lät vi vara oskötta så att det blev som små djunglar. Det stället är ett av de finaste ställena jag vet, antagligen för jag har tusen barndomsminnen därifrån. Och barndomsminnen är speciella, visst är dem?