Ibland tänker jag att jag vill jag ha en On/Off-knapp för känslor. För de där känslorna man knappt förstår sig på själv men som gör lite ont. De känslorna som sätter igång tankarna på ett jobbigt sätt. Fast hade jag haft den där knappen framför mig hade jag antagligen inte tryckt på den. Vi behöver känslor, både de bra och dåliga.