Man läser ganska ofta om människor som varit allvarligt sjuka eller varit med om en olycka som sedan säger "efter att jag blev frisk så tog jag inte saker för givet längre". Det är synd att vi ska behöva vara nära döden eller inte kunna gå upp ur sängen under några månader för att uppskatta allting omkring oss. Samtidigt så är det ganska logiskt, det är svårt att gå runt och tänka på hur bra allting är när det är sådant som man har haft varje dag i hela sitt liv. Efter att man varit med om att nästan förlora det eller inte få uppleva det under en viss tid, som när man är sjuk eller skadad, så förstår man nog hur lätt det är att förlora det och hur värdefullt det egentligen är.

En annan sak jag tänkt på är hur dumt det är att säga att allting var så lätt när man var liten. Man hade kanske inga kärleksbekymmer och behövde inte tänka på pressen i skolan. Man blev ledsen över att ens hund käkat upp ens finaste Barbie och arg på ens dumma föräldrar som sa att man skulle gå och lägga sig klockan 8. Idag låter det som supersmå grejer och därför tänker man att det var så lätt att vara liten, men tänk på hur man upplevde det då. Man blev både skitarg och jätteupprörd! Anledningarna spelar väl ingen roll, det är väl ganska självklart att en femåring inte har samma problem som en artonåring. Idag tycker de flesta av oss ungdomar synd om oss själva och när vuxna säger att det var så problemfritt att vara i vår ålder tänker vi att de måste ha glömt hur det var, för att vara hormonfylld tonåring är fan allt annat än lätt.

Det är precis samma sak som att vi säger att det var problemfritt att vara liten! De vuxna har en hel ekonomi att sköta, de måste jobba för att klara sig, ta hand om hus och bil, se till att barnen mår bra, ordna familjemiddagar och kalas, göra upp en budget och ja, listan kan göras lång. Så jämfört med att vara olyckligt kär (vilket alltid går över, kom ihåg det) och ha värsta identitetsproblemen med stil och liknande (baam, träffad) är kanske de vuxnas problem så mycket större. Det gör inte våra problem mindre smärtsamma och jobbiga, inte heller småbarnens problem betydelselösa och enkla. Allting är relativt, kom ihåg det!