Jag har tänkt på en sak väldigt mycket på senaste tiden. Det är sjukt så annorlunda en person kan se på sig själv jämfört med hur andra upplever honom eller henne. Jag känner till några personer, främst tjejer, som ser galet bra ut, är jättesociala, omtyckt av de flesta och går alltid med huvudet högt som om deras självförtroende ständigt är på topp. När man sedan tittar på insidan av de här tjejerna, antingen genom att man lär känna dem eller att man läser deras bloggar eller liknande, märker man att de är allt annat än säkra på sig själva.

Det var inte för så länge sen som en tjej sa att hon vill se bättre ut och vara en sån supersocial människa som alla tycker om. Jag kunde inte förstå att hon inte redan tyckte det om sig själv, det är ju precis så jag ser henne! Hon är en jättesöt tjej som jag beundrar för att hon alltid är lika trevlig och aldrig verkar osäker inför någon, hon är väldigt social och när inte ens när hon träffar nya människor verkar hon bli det minsta blyg.

En annan tjej sa att det skulle bli pinsamt att träffa en viss person för att hon är så blyg. BLYG? Jag, och med säkerhet väldigt många andra, ser inte den där tjejen som ett dugg blyg. Hon verkar alltid veta exakt de rätta sakerna att säga i de rätta lägena, hon kommer alltid med de roligaste skämten och jag tror inte en enda människa skulle kalla henne för blyg. Det bevisar bara att många ser på sig själva på ett helt annat sätt än vad omgivningen gör. De kanske ser sig själva på det sättet de känner sig på insidan, vi ser ju vad de visar utåt. Vissa personer spelar nästan över och ska verka så väldigt självsäkra, i många fall är det för att dölja osäkerheten på insidan.

Så tjejen som alltid skrattar så mycket, går med huvudet högt och pratar med allt&alla är i många fall inte alls så nöjd med sig själv som det verkar. Kanske tittar hon på dig och tänker att om hon ändå vore lika go&bra som du.