Hade en lektion utomhus idag, väldigt härligt fast ingen kunde koncentrera sig. Roligare att titta på när ett litet småkryp kliade sin rygg med benen.

Jag har tänkt på en grej. I bussar tycker jag man ska resa sig upp om en äldre person behöver sitta. När vi är 80 år och har ont i kroppen kommer vi inte heller vilja/kunna stå i en guppig buss. När människor reser sig självmant är det en fin gest, jag diggar den inställningen. Jag kan ibland bli lite småirriterad på nonchalanta människor, ganska ofta tonåringar, som bara tittar på gamlingen och sen tittar ut genom fönstret igen. Tar för givet att någon annan kommer resa sig. Faaaast sen kan jag störa mig på den äldre också.

 Om en gamling kommer på bussen och ingen direkt reser sig upp så tittar många av dem surt på alla människor och stapplar sedan fram till ett räcke för att hålla i sig. Hon eller han fortsätter slänga arga blickar och tillslut brukar någon resa sig upp och fråga om den äldre vill sitta. Den äldre säger inte ens tack utan går bara bort och sätter sig, fortfarande sur på att ingen reste sig direkt.

Respekt för de äldre, självklart. Men ett jävla tack från deras sida är inte för mycket att begära. Menar inte gamlingar generellt, utan de sura som finns där ute i samhället. Sedan om det nu inte finns någon som reser sig direkt får de väl fråga någon om de kan få sitta, personen kommer nästan garanterat svara ja. Förstår inte människor det självklara får man ibland öppna käften och säga något, inte ställa sig och sura. Det är bara drygt. Känns bättre att resa sig för en go&glad gamling som uppskattar att man reste sig, än någon vresig som inte ens kan säga tack.