Världens mysigaste San Francisco. Jag älskade de små pastellfärgade huset, fiken som var så fint inredda, spårvagnarna, de branta backarna som fick mig att tänka på "En prinsessas dagbok" och de sköna hippiemänniskorna som bodde där. Det gjorde nästan lite ont att lämna och jag saknar så det spritter i kroppen. Att man kan tycka om ett ställe så mycket. 







Jag älskar den här staden och det är svårt att sätta ord på varför den är så fenomenalt underbar. Den var stressig och lugn på samma gång, stor som tusan men ändå mysig, miljontals människor men ändå kändes det personligt. New Yorks skyline på natten nog det finaste jag sett. Åh herre gud vad jag ska tillbaks.