Ni som läser min blogg vet redan vem den här lilltjejen är, för jag skriver om henne med jämna mellanrum. Pleng heter hon och fanns på barnhemmet i Thailand som jag och Tanja volontärarbetade på förra sommaren. 

Hon var världens gladaste unge, tyckte det var jätteroligt när man låtsasnös, sa "oj" i princip hela tiden, satt i mitt knä varje morgon på bussen och varje kväll framför tv:n och levde ibland i sin egna lilla bubbla.

Att sakna henne har varit och är nog det jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv. Särskilt eftersom alternativet att hälsa på henne finns. Som ni sett har jag i alla fall skickat en nalle för att på något sätt fortsätta vara en liten del av hennes liv, och jag fick faktiskt ett meddelande imorse av Rose om att den kommit fram och att hon ska ge den till Plengis idag. Känns bra, himla bra.