Jag har aldrig ångrat mig såhär mycket förut och särskilt inte om något som varit så fantastiskt jävla underbart. Försökte powernapa innan men när jag stänger ögonen är det som värst, tusen bilder rullar förbi som en film och jag tycker nästan jag hör ljud därifrån. Ikväll kommer Tina och Lisahit för att laga middag med mig, sen ikväll tänker jag fan inte ens försöka sova. Jag vill inte vara med om fler såna kvällar.

Framtida jag, du kommer titta på den här perioden på bloggen och tänka "Jag önskar att jag visste att det skulle lösa sig. Hur kunde jag glömma bort det?". Jag har inte glömt det, det känns bara långt borta just nu. Det är inte extra synd om mig och jag är inte alls ensam om att vilja sova fram tills allting löser sig, det har jag inte heller glömt. Det här är något jag förstått ska komma och som jag måste ta mig igenom. Om ett tag, förhoppningsvis snart, kommer jag vara färdig med det här. Då kommer jag vara det där framtida jaget och tänka "Det löste sig den gången också fast det kändes som att det aldrig skulle göra det, och så är det ju alltid. Varför lär man sig aldrig riktigt det?"