Jag gråter när jag läser den senaste krönikan av niotillfem och jag gråter av en kompis blogg. Jag gråter när jag packar ner de sista sakerna i en flyttkartong och jag gråter när jag lyssnar på The national. Jag gråter av en reklam på tv som inte ens är sorglig och jag gråter när jag om och om igen läser ett brev jag fick av en vän på min födelsedagsfest. Jag vet att allting håller på att förändras och det gör mig till ett vrak. Jag ligger i min säng i lägenheten för sista gången och minns så himla tydligt första natten jag sov här med vita sängkläder istället för röda. I den här lägenheten har jag tittat på otaliga avsnitt av Despies med Lisa och Tina, gråtit en vecka i sträck tills luften tagit slut, förfestat med mina vänner, ätit Rhodosrulle och bestämt framtidsplaner vid köksbordet, sovit bredvid någon med blont lite lockigt hår och vaknat upp till meddelanden från andra sidan jorden varje morgon i ett antal veckor. Så tack och hejdå fina,fina Liv.