Sen igår har jag

x Åkt Atmosfear ensam för att min familj fegade ur. Det var det sjukaste och läskigaste jag gjort i hela mitt liv. Det pirrade i magen så att det gjorde fysiskt ont, fy helvete. (Men det var kul, lätt värt)
x Varit stammis i Balderkön för att det lätt är det roligaste på hela Liseberg.

x Vunnit en skyttetävling. 

x Tittat på Cockpit på bio. Det var en av de bästa svenska filmerna jag sett. Så. jävla. rolig.

x Ätit så fruktansvärt apgod hotellfrukost.

x Sagt hejdå till min mamma för en obestämd tid. Hon ska iväg på semester imorgon och jag hinner åka till Norge innan hon kommer hem. Bölade hela vägen från stationen hem till lägenheten och lyssnade på The National för att jag tyckte så jävla synd om mig själv.

 

Är ett vrak idag. Det skiftar mellan att jag tänker att allting löser sig till att jag ligger i soffan och gråter. Det är inte bara att jag sa hejdå till mamma för några månader, utan att det varje dag går upp för mig lite mer att jag håller på att skaffa mig ett liv som mamma och pappa inte kommer ha samma roll i längre som förut. Eller åtminstone inte kunna ta upp samma plats och tid. Om några timmar ska jag till det närmsta rehab jag kan komma, vilket är en parkis med L och T.