Att ta studenten får mig att känna så himla mycket. Frihet att få göra vad jag vill, spänning inför allt det jag planerat, rädsla för att inte hitta rätt, glädje för att slippa plugga på ett tag och en massa sorg för allt det jag kommer sakna. På ett sätt kan jag känna att jag inte alls är färdig med min skola, jag har bara gått där i 1,5 år istället för 3 och kan känna att jag borde gått där från början för att jag tycker att den är så jävla fantastiskt. Samtidigt hade jag inte bytat bort mitt första år på LBS i Helsingborg mot något i världen. Jag lärde känna så himla bra människor, fick vara med om en smärtsam men åh så rolig crush, fick ha världens bästa S som lärare och gå på en skola med bara 40 andra elever vilket fick oss att bli så nära. Det första halvåret i tvåan var inte så bra som jag velat, det var därför jag bytade. Men bortsett från det älskade jag att gå i ettan i Helsingborg. Lika mycket har jag älskat att gå andra halvan av tvåan och nu trean i Halmstad.

Jag kommer sakna hela gymnasietiden så fruktansvärt jävla skitmycket. Den har varit världbäst.