Kan liksom inte riktigt ta in vår Londonresa, att allting faktiskt har hänt på riktigt. Känns som en romantiserad dröm som är lite för bra för att vara sann. Jag hade gjort allt för att spola tillbaka tiden till då vi hoppade ur taxin på vår gata i Kensington för första gången och alldeles tagna gick runt och åh:ade åt allt vi såg. Att ha drinkbuffé på rummet till Londonlistan med världens bästa Camdenutgång framför oss, finns ingenting jag hellre hade gjort nu än precis just det.