Lars and the Real Girl
Ryan Gosling går ner sig lite med några extrakilon, ful mustasch och en väldigt udda personlighet i sin roll och han gör det alldeles fantastiskt bra. Lars förstår sig inte på människor, pratar inte särskilt mycket och tycker inte om kroppskontakt. Han beställer hem en verklighetstrogen docka från internet som han blir kär i och han trivs med att slippa tolka signaler och oförutsägbara handlingar. En film om acceptans, stöd och tålamod. Man blir alldeles varm. 

 

Mary and Max
Det var ett bra tag sedan jag såg den här filmen men jag tror inte jag skrev om den, och det är absolut nödvändigt att göra. Mary och Max börjar brevväxla och skriver om de mest udda, konstiga, sorgliga och viktiga sakerna och fast att de inte alls är i samma ålder har de en hel del gemensamt. Kanske mest hur olyckliga de är och hur de ser på människor och världen. När man sett klart filmen måste man nästan skaka om sig själv lite för att mentalt ta sig ur den gråa lervärlden allting utspelar sig i. Hemskt sevärd.



The Future
Den här filmen alltså. Så oförutsägbar, konstig, fin, sorglig, knäpp och BRA. Var så inne i den att jag nästan fick på minna mig själv att andas då och då. Den kan vara lite för konstig för vissas smak, och möjligvis lite för långsam. Men tycker man om filmer som är ljusår från en typisk Hollywoodfilm så borde man se den så fort man kan. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva handlingen. Ett par, en pratande katt som de ska adoptera, fin kärlek, ful kärlek, spontanförsök att rädda miljön, dans, att stoppa tiden, månen och döbra repliker.