Sitter på bussen på väg till Oslo. Världens bästa mamma har försökt fylla mig med optimism och ritat ett livsdiagram till mig. Man kommer alltid ha tråkiga och jobbiga saker att göra, men det är när de blir fler än de bra sakerna man måste ändra på något. Jag har varje dag blivit besviken på mig själv över att jag inte varit glad när jag vaknat. Blivit frustrerad på att jag inte hittat något sätt att ta mig ur bubblan jag hamnat i. Men med diagrammet framför mig med orden fix med andrahandskontrakt, boende i Oslo, jobb i Oslo, ångest över arbetslöshet, ensamhet, saknad och understimulans framför mig så kändes det okej. Som att jag förstod att jag får må inte bra, jag behöver inte vara så jävla stark och positiv hela tiden. Bara det fick mig att må bättre. Ska på arbetsintervju del två imorgon, heja heja.