Vill spy ut allting jag känner i text och få sätta ord på ångesten i magen, bröstet och huvudet. I magen är det genuint, i bröstet smärtsamt och i huvudet förbjudet. Där är jag så medveten om den och varför den finns, alldeles för förbjudet. Jag plockade fram min dagbok efter London, har inte skrivit i den på månader. Blir plötsligt tvungen att fylla sidorna och skriva ner varenda tanke jag tänker och känsla jag känner för vissa saker kan man inte blotta inför någon, alls.

 

Det är det enda jag behöver idag. Tomma, tysta blad.