Nu är jag i Uddevalla och vi pratar seattleminnen och om att Emma ska tillbaka den 19 augusti och paniken känns i hela min kropp över att jag inte ska med tillbaka. Frågar på skämt om vi kan byta plats och hoppas på allvar att hon ska säga ja, "Men du Michelle, jag vill ändå stanna i Sverige ett tag till så ta du min biljett" "Tack" och så hade jag i deras röda sommarstuga med drömsk utsikt över vattnet fått somna ångestfri för första gången på en månad och tretton dagar.