Igår efter att ha hjälpt min bror med sitt CV och skrattat till mig magont gick jag in till stan där jag träffade Elaine. Vi åt hamburgartallkrik och drack cola på en uteservering där vi gick igenom det vi missat sen senast vi sågs, vilket ju inte var allt för länge sedan men hon är en sådan samtalsämnena aldrig tar slut med. Hyrde filmer och köpte lösgodis, tog bussen hem till henne, tvättade av smink och satte på myskläder innan vi landade i sängen. Vi såg The Impossible som handlade om Tsunamivågen 2006 och en sann historia om en brittisk familj som drabbades. Det känns som man inte får ge en sådan film en negativ recension, och den var absolut inte dålig, men den berörde mig inte så mycket som den hade kunnat. Den var bra, den var sorglig men jag tänkte inte mycket mer på den när den var slut. Men vad vet jag, kanske får någon annan att gråta ett hav.

 

Idag efter att tagit lång sovmorgon satt vi i hennes trädgård och solade innan jag blev hämtad av mamma. Denna tisdagskväll pluggar jag körteori, dricker vin och väntar på att Chris ska ringa. Behöver få skratta, prata, pirra.