Vi sitter på den lilla 90-sängen från Ikea och alla de sorligaste låtarna från min spelllista kommer på rad efter varandra. Jag skämtar och säger att det här är soundtracket till när vi ska säga hejdå på flygplatsen. Vi konstaterar att det är 23 dagar tills jag ska hem och det är inget skämt längre. Jag gråter, han sitter tyst och tittar ner i marken. Jag försöker driva med situationen men det finns ingenting roligt att driva om. Det är bara hemskt.