Vid 1.20 dog jag. Var ju som alltid mer storslaget i verkligheten. Ville fangirla och gråta lite.

 

I förrgår fick jag ett påminnelsemail om Morrisseykonserten jag köpte biljetter till innan jag åkte till Seattle. Mars kändes väldigt långt borta då så glömde helt bort det och nu var dagen plötsligt här. Tog med mig Chris och fick vara med om en magisk konsert. Det var så fruktansvärt mycket bättre live och jag tror aldrig jag varit med om en konsert som överträffat mina förväntningar så mycket. Fick konsertlyckorus och älskade hela världen för en stund. Kom hem, åt lasagne till Max and Mary med C och somnade så himla, himla glad.