Igår hade jag intervju på Victoria's Secret precis vid Oxford street. Så himla förvånad över att ha fått den, men döexalterad. VS liksom. Jag tog en buss så att jag skulle vara en timme för tidig, men Londontrafiken var inte på min sida och trots en timmes mariginal blev jag två minuter sen och de sa att intervjun redan börjat. Så jag satte mig på bussen hem igen. Kom hem blöt från regnet och ledsen över intervjun, åt ostbågar och chokladpudding med mina roomies framför en film och det kändes som att det spelar fan ingen roll. Jag är så himla glad ändå. 

Vad spelar en missad intervju, en svår aussie eller lite pengapanik för roll egentligen. Är precis där jag vill vara och jobb och aussies och allting annat löser ju sig. Fram tills dess är ju mer Matt Corby en väldigt bra idé.