Ätit ute med mamma, kört en del bil, haft filmkväll med Isabelle&Julia, fixat med mitt gamla rum som jag fick tillbaka för några dagar sen, hälsat på farmor med mamma&pappa, ätit B&J framför tv:n, spenderat timmar på Vine (<3), lyssnat på och dansat till Ellie Goulding – Anything Could Happen i mitt rum x antal gånger, cravar AM's nya album hela tiden, har värsta sortens seperationsångesten till min familj, pratar med min americano och trots den extrema saknaden till honom och staden håller jag på att ta mig över någon gräns. Seattle och Chris blev min vardag och efter att ha kommit hem kände jag mig inte alls hemma utan mer som på besök väntandes på att få åka tillbaka igen. Jag saknar det fortfarande jobbigt intensivt, men det börjar trots allt bli ett minne istället för en vardag, mitt absolut vackraste, bästa och mest saknade minne.