Höstbilder från 2011 och 2012. Hösten för två år sedan var som jag nämnt tusen gånger den bästa tiden i hela mitt liv. Jag hade ingen särskild anledning egentligen, jag bara vaknade upp och var glad och uppskattade att dricka blåbärste och titta på min världskarta innan jag somnade. Umgicks med L&T i min lägenhet/parken dagligen, älskade min klass och skola, åkte till Paris och blev pirrig av en amerikan jag hittat på Twitter. Hösten förra året var inte lika fin med ångestladdad arbetslöshet, seperationsångest inför USA och en tomhet som inte gick att bli av med. Det bästa var London med mina chicas, och aussien som nu stod för meddelanden att vakna upp till.