Los Angeles, pt. 2
29/3
Lördagen spenderade vi i Chinatown bland andra turister och asiater som tyckte vi var i vägen. Kändes som vi åkt till Asien på riktigt ett tag när vi gick bland alla de små affärerna som sålde billiga småsaker, sidenplagg med blommönster, växter, smink, sköldpaddor och hundvalpar (</3). Trängde oss fram så gott det gick och märkte ibland att vi bara gått i en cirkel för att allting såg precis likadant ut. Gick in i någon annan butik där vi blev utskällda så fort vi rörde något, skyndade ut och vågade sen knappt handla mer.
Jag tjatade om bubble tea som inte ens är så gott men mest för sakens skull, och fick tillslut en som smakade honungsmelon. Tog oss till downtown, tittade runt lite till, drack kaffe och tog tunnelbanan hem. P råkade välta ner någons killes cd-skiva, han blev skitarg, ”fick stryk och började gråta”. Ish. Hade sedan nog vår tröttaste kväll efter alla intryck, folkmassor och arga asiatdamer/låtsasrappare.30/3
Fick sovmorgon och drack kaffe på balkongen senare än vanligt, för vid 15 kom Petters moster Bittan som också bor i LA för att hämta oss. Hon är kantor för Svenska kyrkan och jag fick höra om Gunilla Persson och company som varit där, så nöjd. Hon släppte av oss i Long Beach där vi åt lunch och en efterrätt som hette omg och det var väl ungefär så det var. Gick i affärer, tittade på böcker, luktade på ljus och krämer och provade kläder.
Solskenet var helt overkligt och på vägen hem i taxin såg man ingenting förutom byggnads- och palmsiluetter.
Vi kom tillbaka till San Pedro där Bittan bor. Bytte om, tog bilen till en restaurang där vi åt typ den godaste maten någonsin, drack vin, tittade på AHS och gick ut på en kort nattrunda för att få se en helt magiskt upplyst hamn.
31/3
Nästa dag åkte vi tre till downtown och Fashion District som också kändes som ett helt annat land med alla småbutiker tätt ihop. Fann inte så mycket grejer för P alls så jag och B virrande runt i affärerna medan han snällt följde med. Hittade en kjol men bäst av allt, en affär som hette Michelle. Se bara hur glad jag är liksom.
Kom tillbaka hem till Hollywood och bestämde oss för att börja på en ny säsong av AHS så köpte mer B&J och började återigen maratontitta på världens bästa serie.
1/3
Tog bussen till Venice där det fanns massor av försäljare, konstnärer, uteliggare och turister. Gick på gatan längst den döfina stranden, åt lunch och för ovanlighetens skull frös vi nästan lite.
NCIS, tv-serien, spelade in en bilcrash och där stannade vi och tittade en liten stund. Såg tyvärr inga skådisar, men var coolt ändå.
Såhär ser jag ut på de flesta fotona på mig. "Nä, inga fler nu. Sluta fota, näää sluta"
2/3
Näst sista dagen och jag var jättedålig på att fota. Här ovan var vi i alla fall i en affär som hette Amoeba Music där det fanns tusentals skivor, filmer, planscher, böcker och vinyler. Det där var väl en tredjedel av hela butiken och vi visste knappt vart vi skulle ta vägen. Fanns så otroligt mycket vi ville ha. För att inte ge efter och spendera en massa pengar gick vi efter en stund och hade inga särskilda planer förrän till kvällen. Vi gick förbi en skylt där det stod något om något gratis så vi gick in. Det visade sig vara ett gratis museum om psykiatri och det var så.jävla.intressant. Det handlade i princip om hur medicinindustrin tjänar pengar på att skriva ut medicin till folk, så diagnoser för psykiska sjukdomar/ADHD och liknande/depression delas ut hit och dit och medicin skrivs ut lika lätt. En människa som anses sjuk kan få åtta olika piller varav bara en eller två är till för det faktiska problemet, resten är till för att bota bieffekter från de första pillrena, de ger i sin tur nya bieffekter som det skrivs ut nya mediciner för, barn på 10 år har efter att börjat på anti-depressiva tagit livet av sig osvosvosv. Så himla omfattande och jag hade absolut gått dit igen. "Psychiatry: An Industry of Death Museum" heter det. Åt som många andra gånger hamburgare till middag (tröttnar aldrig) och sedan skulle vi på bio! Chinese theatre hette det och såg ut såhär, så himla fint. Såg Noah och den var hur bra som helst. Väl hemma tittade vi på en hel säsong av The Inbetweeners, vilken toppenkväll va.
3/3
1/3
Tog bussen till Venice där det fanns massor av försäljare, konstnärer, uteliggare och turister. Gick på gatan längst den döfina stranden, åt lunch och för ovanlighetens skull frös vi nästan lite.
NCIS, tv-serien, spelade in en bilcrash och där stannade vi och tittade en liten stund. Såg tyvärr inga skådisar, men var coolt ändå.Såhär ser jag ut på de flesta fotona på mig. "Nä, inga fler nu. Sluta fota, näää sluta"Kom bort till Santa Monica där det fanns en pir med ett litet tivoli på. Efter att ha gått ut på den och tittat på havet en stund gick vi in till stan där det var himla fint. Gick i fler affärer, köpte en Batmantröja, drack en helt fantastisk Oroemilkshake från Johnny Rockets och tog bussen hem igen. På kvällen gick vi bort till P's kompisar Stevie och Curtis där vi drack öl, pratade om dialekter och amerikanska städer och lyssnade på guitarrjam. När vi skulle hem köpte vi världens godaste doughnuts som vi åt på vägen hem i regnet, sånt man borde göra oftare.
Näst sista dagen och jag var jättedålig på att fota. Här ovan var vi i alla fall i en affär som hette Amoeba Music där det fanns tusentals skivor, filmer, planscher, böcker och vinyler. Det där var väl en tredjedel av hela butiken och vi visste knappt vart vi skulle ta vägen. Fanns så otroligt mycket vi ville ha. För att inte ge efter och spendera en massa pengar gick vi efter en stund och hade inga särskilda planer förrän till kvällen. Vi gick förbi en skylt där det stod något om något gratis så vi gick in. Det visade sig vara ett gratis museum om psykiatri och det var så.jävla.intressant. Det handlade i princip om hur medicinindustrin tjänar pengar på att skriva ut medicin till folk, så diagnoser för psykiska sjukdomar/ADHD och liknande/depression delas ut hit och dit och medicin skrivs ut lika lätt. En människa som anses sjuk kan få åtta olika piller varav bara en eller två är till för det faktiska problemet, resten är till för att bota bieffekter från de första pillrena, de ger i sin tur nya bieffekter som det skrivs ut nya mediciner för, barn på 10 år har efter att börjat på anti-depressiva tagit livet av sig osvosvosv. Så himla omfattande och jag hade absolut gått dit igen. "Psychiatry: An Industry of Death Museum" heter det. Åt som många andra gånger hamburgare till middag (tröttnar aldrig) och sedan skulle vi på bio! Chinese theatre hette det och såg ut såhär, så himla fint. Såg Noah och den var hur bra som helst. Väl hemma tittade vi på en hel säsong av The Inbetweeners, vilken toppenkväll va.3/3
Så kom dagen när jag skulle hem och det ville jag ju inte alls. Haft två världsbra veckor i en fantastisk stad med en superfin kille, men London väntade och 15.50 tog jag planet hem igen. Oglad för stunden, men så himla nöjd och tacksam. Puss.
Kommentarer
Trackback
