Stod alldeles melodramatisk framför spegeln och tittade på mig själv. Såg så trött ut, intetsägande. Sådär kan du inte se ut tänkte jag åt mig själv, tog tag i vår jättedåliga kökssax och klippte av hur mycket hår som helst. La ner saxen och tittade på mig själv igen. Såg fortfarande trött och tråkig ut, nu med kort ojämnt hår. Dagen därefter satt jag på en stol i vardagsrummet och Lisa fick ta över och jämna till det. Blev mycket bättre och trots att det bara är hår är en förändring så himla nödvändig ibland. Särskilt när man vill lägga något bakom sig och kunna relatera lite lite mindre till sig dåtida jag, typ whatever jag har förändrats och bryr mig inte längre, trots att det enda som är annorlunda är lite kortare hår. 

 

Fast ändå, whatever.