Är fortfarande i Sverige utan ett startdatum för jobbet och detta kan nog vara den konstigaste perioden i mitt liv. Att jag har en lägenhet i London känns jättelångt bort när jag tittar på mina MTV-serier hos mamma, dricker kaffe i uterummet hos pappa, fikar på gamla vanliga Espressohouse i Ängelholm och vandrar runt i Halmstad i vad som nästan känns som vårsol. Samtidigt fantiserar jag om LA i mars och skypar i timmar med LP för att samtalsämnena aldrig verkar ta slut. Sverige-, L.A- och Londonbubblorna flyter alla lite samman och jag vet knappt hur var när. Men det behöver man kanske inte riktigt veta när man är 20 heller och bara vill leva för dagen för att resten löser sig.