Minisemester
För en vecka sedan kom min pappa hit<3 och mitt hjärta exploderade lite, har saknat honom så mycket.
Fick bo med honom på hotellet och leva kalasbra i några dagar med dögod mat, Ben&Jerry's på rummet varje kväll och absolut världsbäst sällskap.
Vi bodde bokstavligt talat 20 sekunders gång från Oxford st och trots att den gatan kan driva en till vansinne var det bra att kunna gå och spontanköpa en tandkräm som en tidning fick mig att tro att jag behöver i mitt liv eller att vandra bort till Hyde Park för kaffepaus.
Vi gick genom Regent's park till London zoo och jag är som sagt så splittrad gällande sånt egentligen, det är väl en sak när djuren räddats från tjuvskytte eller varit på väg att bli utrotningshotade. Men ibland ser en små inhängnader och bara känner att nej det där kan inte vara okej. Och så alla dessa ungjävlar som knackar på glasrutorna och skriker på djuren och deras föräldrar "häähää nämen", NEJ NEJ säg till dem! Bara snälla gör det. Med det sagt var det en så himla bra dag, av någon anledning tog jag inte en enda djurbild utan bara en på mig själv under en vattenpaus i värmen.
Vi startade mornarna med kaffe från Costa, tittade på människor och pratade om allting som inte kan pratas om med dålig Skypeuppkoppling.
Sista dagen la vi oss i Hyde park i skuggan vilket var så himla skönt, somnade en stund till och med. Sa hejdå till honom innan han tog taxin till flygplatsen och det var jobbigt och emotionellt som alltid. Men var ändå mest glad över tre döbra dagar och tacksam över min ännu bättre pappa.
Jobbdagar
På någon rast fick jag följa med Jodie hem och bli bjuden på typ den godaste smoothien jag smakat. Banan, avocado, grädde och oboy. Började titta på mintgröna mixers efter det för jag tänkte oh dear tänk att dricka det här varje dag, och sen vore det ju rätt kul att bara ha en mintgrön fin mixer. Typ den här.
Någon annan dag åkte vi på utflykt till stranden med G. Blev jättebränd men fick dricka bananmilkshake i solen på en filt, doppa fötterna i vattnet och reda ut livskriser&beslutsångest med J, nog bästa jobbdagen so far.
British Summer Time
Förra helgen gick jag och Lisa på endagsfestivalen British Summer Time i Hyde Park. Stektes i den sjuka värmeböljan (som jag vill poängtera att jag hatar), såg tre konserter och sjöng med till våra bästa låtar och drack massa massa öl vilket ju hör till när en är på festival.
Half moon run. Så snygga talangfulla dudes och när de spelade Half Moon Run – Unofferable - Spotify Sessions Curated by Jim Eno smälte våra fangirlshjärtan.
Glad och nöjd!
Tom Odell. Hela han, hans låtar och röst är så genomärligt och liksom: And I'd sing a song that'd be just ours, but I sang 'em all to another heart. And I wanna cry I wanna learn to love, but all my tears have been used up, on another love, another love. Hur ledsamt och fint. 
The National. Ett av världens finaste band! Denna gången hoppades jag så extremt mycket på att de skulle spela en av mina absoluta favoritlåtar of all time The National – About Today (Live) som ju är med i filmen Warrior. Vid ett tillfälle säger han något med fighting och mitt HJÄRTA DUNKAR SÅ HÅRT. Har nog aldrig varit så hoppfull förut, dog. Men så började de spela något helt annat och mitt hjärta brast lite, trots att hela konserten var magisk. Så nu ska jag gå på precis alla deras konserter så att de känner att de nog måste spela den ändå. Fortfarande hoppfull.
Oh doll, vill vara sambo med dig föralltid.
Half moon run. Så snygga talangfulla dudes och när de spelade Half Moon Run – Unofferable - Spotify Sessions Curated by Jim Eno smälte våra fangirlshjärtan.
Glad och nöjd!
Tom Odell. Hela han, hans låtar och röst är så genomärligt och liksom: And I'd sing a song that'd be just ours, but I sang 'em all to another heart. And I wanna cry I wanna learn to love, but all my tears have been used up, on another love, another love. Hur ledsamt och fint. The National. Ett av världens finaste band! Denna gången hoppades jag så extremt mycket på att de skulle spela en av mina absoluta favoritlåtar of all time The National – About Today (Live) som ju är med i filmen Warrior. Vid ett tillfälle säger han något med fighting och mitt HJÄRTA DUNKAR SÅ HÅRT. Har nog aldrig varit så hoppfull förut, dog. Men så började de spela något helt annat och mitt hjärta brast lite, trots att hela konserten var magisk. Så nu ska jag gå på precis alla deras konserter så att de känner att de nog måste spela den ändå. Fortfarande hoppfull.
Oh doll, vill vara sambo med dig föralltid.
Det började regna och vi fick sitta här under med killarna som byggt det. Det var trevligt fram tills en av dem först bet mig i benet och sedan i huvudet. Lol så sjukt. Tog bussen hem dödströtta och hjärtan alldeles fulla av kärlek till konserter och allting den här staden ger oss utöver skyhöga hyror och möss <3
Oxford st
Martina my dear var på besök i London med sin familj för några dagar sedan och då var det klart att vi skulle ses. Blev så snällt bjuden på argentinsk middag av hennes föräldrar och nästa dag gick vi på Oxford street, åt sushi, drack förmiddagsöl och catchade upp om alla de saker som hänt sedan sist. Asfint.
Grouplove-Let me in
Bra saker just nu ar att nastan dagligen mysdricka sangria med Lisa i var lagenhet, filmen The fault in our stars som lite brutalt tog andan ur oss, att ga till Translate och Catch med Lisa och traffa bade nya och bekanta (en av dem berattade att kanadensaren jag gick pa typ tre dejter med for en evighet sedan trodde vi var tillsammans, blev sur nar det inte var sa, tog bort mig fran Facebook och flyttade hem till Kanada. Antagligen inte pa grund av det, men anda lol), att antligen fa traffa en brunbrand Aron som varit pa semester och ata ute, ga pa bio och bah gosa, att ligga ute pa varsin solstol med Jodie och bli betald for att gora pappersjobb medan bikinilinjerna blir lite tydligare, att Martina kommer till London denna helgen och att jag ska fa dricka ol och shoppa med en sa himla saknad van och att jag fyller 21 om exakt 27 dagar. Ska visserligen jobba osv men fodelsedagar ar fasen alltid fab.
