Första gången vi tog ett Londonbeslut om att stanna längre, 6 månader, än det planerade året var när vi var i Finsbury park och såg Arctic monkeys. Det pirrade i hela kroppen av konsert och öl och under Miles Kane skrek vi "VI SKA FUCKING STANNA". För några dagar sedan när vi gick på Sainsbury's bland vinhyllorna stannade vi liksom bara upp och sa att borde stanna ett år till, för tanken på att lämna svider i hela kroppen. Så nu inväntar vi vår tredje roomie som kommer i slutet av månaden och sedan skriver vi på ett år till i en ny lägenhet och det är så spännande dördördör.