→Toronto

 
I onsdags flyttade jag till Toronto. Så knäppt, har inte fattat att jag faktiskt ska bo här i ett år och skapa mig någon slags vardag i den här staden. Tycker så mycket om den hittils. Skyskrapor är det bästa jag vet, och människorna är genuint astrevliga. 
 
Jag saknar London och Lisa så att mitt hjärta går sönder. Det är konstigt, att vara så ledsen över att ha lämnat en stad men så glad över att ha kommit till en annan. När jag precis flyttat till Seattle för fem år sedan skrev jag såhär: 

"Utspridd saknad är utspridd kärlek
 
Ibland är jag så löjligt dålig på att leva i nuet. Vissa dagar är jag liksom mentalt på flyget hem till Sverige och gråter och saknar Seattle. Men det kan ju inte bli mer här och nu än såhär.

"Det enda negativa är att varje gång man får ett nytt hem man älskar lämnar man en bit av sitt hjärta när man åker där ifrån. En del har du i Sverige, en del lämnade du i Thailand och en del kommer du lämna i Seattle och alla framtida städer och länder du kommer bo i. Det gör dig på ett sätt lite ohel."

Fast att inte resa-uppleva-sakna hade gett mig ingenting och jag är hellre ohel än tom. Och när man tänker på det, att vara med om så pass bra saker att det gör ont när det är över är nog det helaste man kan bli." 
 
Det gör jätteont just nu och känns som att gå igenom ett break up (råkade se introt på Sherlock Holmes och började panikgråta). Nu fick jag lämna en bit av mig i ännu en stad, men jag hade inte velat ha det annorlunda. London är det bästa som hänt mig och hur ledsen jag än är att det är över är jag ännu mer tacksam att det hände.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0