blue

I början var jag hos mamma och Alex. Gjorde ingenting. Räknade ner dagarna till att jag skulle få åka tillbaka. Gosade och promenerade med hundarna. 
 
Hälsade på världens finaste gammelmormor som tyvärr inte finns längre.
 
Pucken ser extra gullig ut bredvid mammas kompis hund som är så himla stor och gosig.
 
Pratade med Linda och Cheyenne med roliga filter. 
 
En till liten älskling som inte heller finns mer.<3
 
Sidney från Nederländerna kom och hälsade på. Han är son till Alexs förra kollega. Vi åkte till Kullaberg vilket var fint och kallt.

En helg åkte jag och pappa och hälsade på Tim i Göteborg. Första kvällen fick jag genom sociala medier reda på saker om A som vände upp och ner på min värld. Efter det kändes allting bokstavligt grått. Inget var kul, inget smakade gott, det fanns ingenting jag ville göra. Sökte på artiklar om hur heartbreaks fysiskt påverkar ens kropp, för behövde distansiera mig själv från det och se det som fysiskt. Som en sjukdom. Känna att det var normalt att hela kroppen gjorde ont och huvudet var dimmigt. 
 
Något jag började göra under den här tiden var att titta på skräckfilmer. Jag har alltid hatat det innan, men när jag mådde så så var det den enda som kunde distrahera mig om så bara en stund. Att bli skrämd av något annat kunde pausa de visuella bilderna jag ständigt hade i huvudet av A, det fanns inget i dessa filmer att relatera till och att sitta och spänna sig till dem gjorde att allting annat i mig kunde för en stund slappna av. Tittade bland annat på Netflixserien The Haunting of Hill House. Jättebra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0