23:28
Godnatt.
Tredje augusti
Vaknade imorse av att det åskade, tittade ut genom fönstret och såg att regnet öste ner. Iförsig matchar det mitt humör ganska bra just nu, men hade ändå hellre vaknat upp till en blå himmel och en sol som sken. Att få bättra på den nästintill obefintliga brännan hade ju inte varit helt fel. Dagens planer är att göra ingenting, ska försöka ta igen förlorade timmars sömn så jag inte ska gå runt och vara så otroligt trött hela tiden.
Imorse satt jag&mamma och pratade om begreppet Mr.Right, om det finns något öde och om det är bestämt att två personer ska bli tillsammans redan innan de träffats. Eller om allting bara är en slump, två personer som passar perfekt ihop råkar träffa just varandra bland alla tusentals människor som finns omkring en. Vad är då Mr.Right? Finns det bara en sådan? Om man träffar en kille och allting känns skitbra, man är tillsammans i 3 år och har världens bästa förhållande men sen tar det av någon anledning slut, vad var han då? Är Mr.Right den där personen man dör tillsammans med? Varför börjar många då leta efter honom redan i min ålder? Jag tror att alla de killar man i livet har haft lyckliga förhållanden med på något sätt är Mr.Right. För dom var ju rätt, man blev ju kär och tillsammans. Bara det att det inte höll förevigt. Men är det kanske evig kärlek som krävs, för att han ska få kallas Mr.Right?..
När det gör som ondast
I'm gonna miss you
För ungefär 2,5 år sen köpte vi en liten hund. Han fick namnet Popcorn, för att han såg ut som ett. Han var en himla lugn valp, och har inte förändrats sen dess. Han är sjukt kelig och vill alltid vara nära, han är som en liten bebis. Ibland kan det tillochmed vara lite jobbigt,att han alltid vill vara med en. Men det är så han är, våran lille bebbe.
Han är en ganska orolig liten vovve, vill att allting ska vara väldigt lugnt och så. Det är det inte hemma hos oss, folk kommer,folk går, folk går runt, folk gör saker. Han blir så väldigt nervös av det. Så, för att Popcorn ska bli så glad som möjligt, ska han säljas imorgon. Till ett pensionär-par som garanterat kommer passa honom bättre.
Även om jag vet att det är för Popcorns bästa så gör det ont, det känns för jävligt rent ut sagt. Imorgon innan jag går till skolan ska jag säga hejdå till honom, vet inte hur det kommer gå faktiskt. Hur säger man hejdå till en liten familjemedlem egentligen?.. Åh,nu blev skärmen suddig igen. Popcorn, jag kommer verkligen sakna dig. Jag älskar dig.♥♥
I don't need a heartbreak.
Varit en jobbig dag, har verkligen noll lust till att plugga i skolan även om det är nu som det verkligen gäller. Jag längtar tills jag får byta lärare,folk och miljö. Ska bli så skönt med en fresh start efter sommaren då jag får börja på gymnasiet.
Har ägnat typ hela dagen åt att tänka på honom, jag kan inte låta bli fast han är en idiot som sårat mig. ;(
Efter skolan kände jag att jag var tvungen att hitta på nåt så jag inte bara skulle sitta hemma och deppa över det han gjort, så jag följde med issi hem tillsammans med lovisa. Vi åt kolatårta och tittade på film, supermysigt. Jag älskar er tjejer. ♥
Nu sitter jag och lyssnar på "Happy birthday" och det har jag gjort cirka 21768 gånger idag, dricken även chailatte i min nya kopp från indiska. Riktigt fin är den, kanske blir en bild på den imorgon om jag har tid. Ha det bra så länge så hörs vi imorgon. puss på er.
Vendela Holmberg
Jag gick in i Vendie's blogg och hittade en underbart söt text om mig, tårarna började rinna och alla minnen vi har ifrån konfalägret började snurra runt i huvudet på mig. Och jag tänkte; Vendela, henne vill jag verkligen inte förlora.
Har man vänner som inte går på ens skola eller ens bor i samma stad som en själv, så är det ganska krävande att hålla kontakten och ses. Det är lätt att man glömmer bort varandra lite.
Men nej, jag känner i hela kroppen att så ska det aldrig få bli mellan mig och Vendie.
Jag träffade henne första gången i maj när vi hade förläger med konfan. Jag visste inte vilket rum jag skulle sova i men gick in i ett där Vendela&Maria också skulle sova. Det klickade verkligen direkt mellan oss tre, jag minns att jag följde med dem ner till havet och vi pratade på om en massa saker och jag kan inte alls komma ihåg att det var pinsamt eller stelt, inte ens när vi precis träffats. Det bara kändes så rätt från första början.
På konfalägret började det med att vi inte skulle sova i samma rum, var så jävla besviken när jag fick reda på det!
Sen under lägrets gång så hände det en massa saker och jag&vendie gled ifrån varandra lite.
Fy vad jag mådde dåligt över det, jag tänkte att utan vendie var lägret skit och jag kunde lika gärna åka hem.
Men som tur var så löste sig allting och vi hittade tillbaka till varandra. Hade vi inte gjort det så vet jag inte vad jag hade gjort!
Nu har vi inte setts på en evighet och jag saknar henne och våra paj-tider så det gör ont! Jag saknar våra skrattanfall, våra killproblem-snack,våra zoner,vår lappskickning under lektionerna och allting annat som hör till våran vänskap. Ju längre tid vi är ifrån varandra ju mera känner jag att vi hör ihop och att jag verkligen behöver min paj.
Jag älskar dig vendie, glöm aldrig det♥