Förutom körkortsångest har detta hänt:
Känns som att mitt liv cirkulerar runt körkortsteori och körning just nu och ni som gått igenom det vet hur äckligt asjobbigt det kan vara. Vill bara att det ska vara över nununu. Räknar för övrigt ner dagarna till London och de börjar bli sjukligt få. Elva för att vara exakt. Jag vet inte riktigt var jag ska göra av mig själv, det är förfasen nu det händer. Elva dagar, oh my.
Har faktiskt hunnit med lite annat än bara körkortsångest. För en vecka sedan åkte jag,Isabelle och Julia på fest i Förslöv, spelade beerpong, satt i ett mysigt garage och blev för full på liten mängd dricka. Avslutade med kebabtallrik på stan och jag kunde inte släppa hur gott det var, thank god för fyllemat och för två otroligt fina tjejer.
I måndags kom Tina på besök och några timmar senare skulle Lisa också komma hit, gissa om jag var glad! Lite summering: Spelade in vines i parken, gick på stan och drack smoothies, köpte adapters och åt korv, gjorde och åt dödsgoda ciabattas till middag, verandamyste, pepsi i parken med finaste utsikten, premiärbesök på Väla för Lisa. På onsdagen lämnade den sistnämnda och jag och Tina hade lillördag inplanerat. Drack ungefär en liter vin var på för lite tid, gick till en bar och fick för att oss endast prata engelska vilket vi höll enda tills vi satte oss i taxin hem. Kom på de absolut sämsta historierna om vad vi gjorde i Sverige, att Tina var en svensk-finsk-amerikansk mix osvosv. Alla vi mötte var iförsig fulla så de köpte det, tror vi, hoppas vi. Träffade några goingar varav en av dem, Håkan, skulle ha efterfest där alla blev bjudna på mer vin, de som kunde spelade gitarr och sjöng, jag och Tina dansade till Tribes och vi försökte trots att det snurrade prata acceptabel engelska. Haha vilken jävla höjdarkväll (dagen efter dock, ville dö och sen dö i min död)
Tre månader
Tre månader sedan på minuten jag stod på en flygplats och sa hejdå till en pojkvän och en stad, och dagar som den här får mig att dö på insidan över att inte vara med just honom just där just nu.
Varberg-Ullared
Tisdag-Onsdag åkte jag, mamma, mina mostrar och gammelmormor till Varberg SPA för att fira fina mormor som fyllt år (visserligen i februari, men ändå). Hade picnic vid en fyr i galen blåst, badade i olika slags bassänger inne på spa-avdelningen (havsvatten=flyta lätt=favorit), dansade till Macklemore och Thrift Shop på hotellrummet med Malin medan vi fixade smink och hår, åt sjuka mängder mat till middag, drack vin och tittade underhållet på butikscheferna från Netto som hade konferens där. Mindre kul när de som fulla jävla 15-åringar sprang runt i korridoren och skrek mellan 00-02 på natten. På onsdagen efter frukosten åkte vi till Ullared och jag är så lyrisk varenda gång fram tills man kommer in och kommer på att justdet jag är inte ensam här och försöker den första halvtimmen artigt lämna företräde med kundvagnen och säga tack och ursäkta mig men efter att i princip blivit överkörd inte bry sig längre och tränga sig när man kan. Fast vem lurar jag, är lyrisk även då.
I’m all messed up, I’m so out of line
Lisa har ännu en gång blessed me med en helt fantastisk cover av låten Dancing on my own med Kings of Leon. Repeat och repeat och repeat.
Besök från Småland
I fredes kom Amanda hit för en helhelg här och det var himla fint. På fredagen åt vi thaimiddag för att sedan gå ut. "Vi kan väl gå hem runt tolv" men så var det ju så mysigt och roligt så vi gick till tre olika ställen där vi drack öl och cider innan vi kom hem runt tre. Åt medköpta kebabtallrikar och tackade gud för att nattmat finns. Väckarklockan stod på 7.15 för körlektion vid 8, helt fruktansvärt. Körde av okänd anledning bättre än någon annan gång, men aldrig velat somna om så mycket förut. Kom hem, napade, åt nutellafrukost, gick in till stan där vi gick i affärer och fikade på Espressohouse. Gick ner till vita räck där vi satt en stund innan vi gick hem med godis, hyrfilm och pizza. Såg Movie 43 och den var helt sjuk i huvudet men väldigt rolig. På söndagen hade jag dubbla dubbellektioner körning och fick som hastigast säga hejdå till min extraordinära smålänning efter en jättebra helg.
Middle of fucking nowhere
För precis en vecka sen tog jag bussen till Tannsjö för att ha dubbelövernattning hos mumin med henne och Lisa. Dag 1 skrev vi CV:n, lagade potatisgratäng och kycklingt (okej lisa gjorde), ringde vuxna ansvarsfulla samtal, lyssnade på hög musik, drack boxvin och satt ute och pratade och peppade. Dag 2 åkte vi till stan och handlade grönsaker, dip och chilinötter, tittade på filmen Ruby Sparks (jättejättebra), powernapade, åt nudlar, bokade hostel, tittade på den sämsta filmen någonsin (countryfilm med en miljon klyschor och usla skådespelare med orealistiska repliker och en huvudkaraktär som sätter sin döda brors fru som om det vore gulligt, spya) och somnade rätt så tidigt. Dag 3 hade jag körlektion så tog bussen hem vid 8.45 och var glad över att få ha träffat mina framtida sambos och börjat förberedelserna inför vår framtida stad på riktigt.
Mintkaffe och dooleys
Någon dag mitt i veckan mötte jag upp Isabelle och Julia i stan för att kvällsfika på Mezzo. Beställde kaffe som smakade mint och Julia hade med sig små Dooleys som vi blandade i och en vardagskvällsberusning kändes lagom festligt. Fick skjuts hem i partybilen och somnade till Mtv, mitt bästa guilty pleasure.
AM 9/9 -13
Idag släppte Arctic Monkeys ett nytt album med 100% asbra låtar. Här har ni det: Arctic Monkeys – AM
Fikafredag
I fredags vid fyra träffade jag Oskar utanför Knutpunkten, han visade mig sina favoritklippor nere vid havet där vi satte oss med iskaffe från Espresso house. Pratade om hans Afrikaresa, min Londonflytt, syskonrelationer, musik och två timmar gick döfort bara sådär. Fick gå tillbaka för vid klockan sex hade jag en annan fikadate med fina Vendela som jag inte träffat på minst ett år. Hade tusen saker att catcha upp och efter en uppdrucken chailatte gick vi ner till hamnen där vi tittade på lyxbåtar och en pastellfärgad solnedgång innan vi båda tog bussen hem.
Fredagsfint
BBC radio
Lisa skickade 1975's cover på One directions låt "What makes you beautiful", så att okejdå det finns en gud. På samma Youtubekanal hittade jag Ben Howard göra en cover på "Call me maybe", det han gör med den låten gör honom till ett musikaliskt jävla geni. Newsflash.
Ciabatta och smoothie
Två goda grejer sen igår:
Ciabattas med avocado, tomat, pesto, bacon, mozzarellaost och pinjenötter. Oh lord, food heaven.
Googlade avocadorecept och hittade en smoothie innehållande 1 avocado, 1 banan, grekisk yoghurt, isbitar och honung om man vill. Glömde ju den grekiska yoghurten till frukostsmoothien så tog mjölk istället som på bilden, men använde youghurten senare till lunch och tyckte det var bättre. Smakade mest banan förövrigt, fast avocadon gjorde konsistensen perfekt. Fem toasts.
Past autumns
Höstbilder från 2011 och 2012. Hösten för två år sedan var som jag nämnt tusen gånger den bästa tiden i hela mitt liv. Jag hade ingen särskild anledning egentligen, jag bara vaknade upp och var glad och uppskattade att dricka blåbärste och titta på min världskarta innan jag somnade. Umgicks med L&T i min lägenhet/parken dagligen, älskade min klass och skola, åkte till Paris och blev pirrig av en amerikan jag hittat på Twitter. Hösten förra året var inte lika fin med ångestladdad arbetslöshet, seperationsångest inför USA och en tomhet som inte gick att bli av med. Det bästa var London med mina chicas, och aussien som nu stod för meddelanden att vakna upp till.
Aug-sep
Ätit ute med mamma, kört en del bil, haft filmkväll med Isabelle&Julia, fixat med mitt gamla rum som jag fick tillbaka för några dagar sen, hälsat på farmor med mamma&pappa, ätit B&J framför tv:n, spenderat timmar på Vine (<3), lyssnat på och dansat till Ellie Goulding – Anything Could Happen i mitt rum x antal gånger, cravar AM's nya album hela tiden, har värsta sortens seperationsångesten till min familj, pratar med min americano och trots den extrema saknaden till honom och staden håller jag på att ta mig över någon gräns. Seattle och Chris blev min vardag och efter att ha kommit hem kände jag mig inte alls hemma utan mer som på besök väntandes på att få åka tillbaka igen. Jag saknar det fortfarande jobbigt intensivt, men det börjar trots allt bli ett minne istället för en vardag, mitt absolut vackraste, bästa och mest saknade minne.
