Cover magic


Tror jag ska dö och vid 2.21 är min död definitiv.

I’m all messed up, I’m so out of line

Lisa har ännu en gång blessed me med en helt fantastisk cover av låten Dancing on my own med Kings of Leon. Repeat och repeat och repeat.


AM 9/9 -13

Idag släppte Arctic Monkeys ett nytt album med 100% asbra låtar. Här har ni det: Arctic Monkeys – AM


BBC radio

 
Lisa skickade 1975's cover på One directions låt "What makes you beautiful", så att okejdå det finns en gud. På samma Youtubekanal hittade jag Ben Howard göra en cover på "Call me maybe", det han gör med den låten gör honom till ett musikaliskt jävla geni. Newsflash.

Sentimentalitet

 
 
brittanybeebee:

live by that darlings, so you never get hurt
 

Birdy – People Help The People
Birdy – White Winter Hymnal
Birdy – Terrible Love

"Arctic Monkeys reveal artwork for new album 'AM'"

Photo: Photo: Press
 
Photo: Photo: Press
 
Photo: Photo: PressPhoto: Photo: Press
 
Source

Har aldrig längtat till eller behövt ett nytt album såhär mycket. I höst ska jag fullkomligt drunkna i AM. 

Ocean

 
Tolv minuters gitarrmagi med John Butler. 08.28 är en känslostorm och det passar när det pirrar av livseufori eller när man gråter tills det blir svårt att andas. Extra fint att lyssna på med någon, kanske i Skype eller så.

Idag är en bra dag:

Arctic Monkeys – Do I Wanna Know?

Dokumentärtips

Verkligen avgudar dokumentärer och den här hittade jag på Netflix igår. Oregon vilket är staten där Portland som jag besökte ligger i är en av få ställen där man kan få dödshjälp. Väldigt odramatiskt, de får ett glas vatten utblandat med pulver, dricker, somnar och efter ett tag dör. Man får helt enkelt följa människorna som bestämt sig för att de vill ha dödshjälp, vardagen de går igenom innan och deras familjers (hjärtskärande) reaktioner. Den här filmen skakade om hela mig och jag hade aldrig klarat av att se den en dålig dag. Grät, var arg, var glad, höll med, sa emot. Döden är ett kontroversiellt ämne och det är säkert människor som inte alls vill se en film som den här. Jag tyckte inte de glorifierade döden eller gav människor den "enkla vägen ut". De gav väldigt sjuka människor chansen att få bestämma över sin egen död. Kanske man håller med, kanske inte. Tycker oavsett vad att filmen borde ses, den känns i hela kroppen.

À tout à l'heure


Bibio – À tout à l'heure
 
Hittade denna låten på Grodprins blogg och föll handlöst. Uundrar lite hur jag kan kunnat leva utan den. 

You don't know what it means to win

Satt näranära på bussen och jag bad om att få en av hörlurarna. Den här låten spelade han och jag har inte lyssnat på särskilt mycket annat sen dess. Att associera någon så hårt med en låt man kommer lyssna på och sätta ihop alla bra minnen till en musikvideo i huvudet och gråta tills man somnar till är väl bara att göra det värre. Men det är nog oundvikligt, en viktig person behöver en låt.

 
Igår skickade jag sjukmail till mina lärare. Jag visste att vi inte skulle göra något jätteviktigt och så var C ledig också. Så vi sov länge, morgonmyste, åt ägg och bacon till frukost, lyssnade på musik, gick till biblioteket, åt kinamat till lunch, skrattade åt Youtube-videos i säkert två timmar, åt Ben&Jerrys till middag i hans säng och somnade relativt tidigt medan vi tittade på film. Bästa lediga dagen mitt i veckan. 

Macho

Idag har det regnat i flera timmar och efter en relativt lång skoldag med keltisk musik, frågeundersökning och en svartvit filmklassiker åkte jag hem, dushade av det kalla regnet, tog på mig myskläder och tittade på film. Hittar inga bilder, inga videos, ingenting till filmen. Bara en egengjord dålig trailer på youtube. Den hette i alla fall Macho (finns på netflix) och har ett par rosa trosor på omslaget. Den delar in ett pars förhållande i kapitel och man får se hur de träffas, deras första campingtur, en vardaglig lunch, deras alla bråk, telefonsamtal, deras första natt utan sex, spontandans för att han är så kär osvosv. Fint och äkta. 
 

Happy

Såg den här dokumentären om lycka på Netflix igår och tyckte den var så himla fin och intressant. Panikade lite också för att det är vi som är fast i det mönstret som gör människor minst lyckliga med stor fokus på pengar&materiella saker och att vi umgås på en helt annan nivå än vad de gör på många andra ställen där de verkar lyckligare. Fast det betyder ju inte att det är kört för oss, personlig inställning betyder så himla mycket vilket de också tar upp. Väldigt både tänk- och sevärd.

Morrissey March 6th

 
 
Vid 1.20 dog jag. Var ju som alltid mer storslaget i verkligheten. Ville fangirla och gråta lite.
 
I förrgår fick jag ett påminnelsemail om Morrisseykonserten jag köpte biljetter till innan jag åkte till Seattle. Mars kändes väldigt långt borta då så glömde helt bort det och nu var dagen plötsligt här. Tog med mig Chris och fick vara med om en magisk konsert. Det var så fruktansvärt mycket bättre live och jag tror aldrig jag varit med om en konsert som överträffat mina förväntningar så mycket. Fick konsertlyckorus och älskade hela världen för en stund. Kom hem, åt lasagne till Max and Mary med C och somnade så himla, himla glad.

Repeat

 
 

Power&choice

Alltid lika spännande att försöka ta diskreta bilder i camen och skämmas lite när någon går förbi. Har satt mig för att plugga lite till och de här låtarna lyssnar jag på idag:

 
Cravar sweet potato fries så fruktansvärt mycket och det är bud på att gå och köpa hem det till middag ikväll. Blaine bjöd på det när vi var på den där sportbaren och jag dog. DOG. Himmel i matform.

Slow dance on broken glass

Jag älskar när man hittar ett bra band och sedan genom Related artists hittar en massa mer bra. Idag har jag haft Spotifyflyt och hittat bland annat det här:
 
När jag senast pratade med Lisa i telefon nämnde hon det här bandet så jag sökte och lyssnade. Den känns festivalig, när alla är sådär mysglada och sjunger med. Fin musikvideo också med dans, ljusslingor och färgglatt konfetti i motljus.


Spola fram till 00.30 för att komma till låten. Misshandlat repeat-knappen på den här idag. Älskar rösten, instrumenten, låten och hela bandets gulliga hipstersstil (skägget, mössan, kläderna. allt är där)

Mina nya lovers. Hade det gjorts en film om mitt liv hade någon av deras låtar varit med. Lite dramatiskt och lugnt på samma gång med en sångare som har mjukaste hesrösten. Döbra.

Några låtar utan musikvideos, som bör lyssnar på ändå:
Beta Radio – Either Way

Ivan & Alyosha – Running for Cover
The Careful Ones – Paper Knees
Rogue Valley – Icebox

Kommer hem och det är vitt

Gått igenom varenda missad Tumblr-bild, pinnat in några hunkar på min Pinterest, läst blogginlägg och gått igenom alla Spotifylistor. Home sweet home. Vet inte vad jag ska tycka om snön dock. Fin att titta på men när jag gick ur tåget från Kastrup ville jag dö. DÖ. Idag fyller i alla fall pappa år (grattis xx) och ikväll ska jag laga finmiddag till oss, mysig hemkomst!
 
 
Om någon skulle vilja ha fler jullåtar att lägga till i sin jullista har ni min här: glitterochpepparkaksmusik

"When Gotham is ashes, you have my permission to die"

Igår såg det ut såhär där ute och höstmys hela dagen var givet.
Åt keso, äpple och kanel till frukost. Dödsgott.
Det var inte riktigt min fotodag. Tog på mig myströjan, rensade lite i garderoben och lyssnade på musik.

Tittade på The thin red line som är en krigsfilm, en extra bra sådan. De hade gjort soldaterna så mänskliga vilket jag tycker många krigsfilmer saknar En soldats reaktion efter att för första gången dödat en människa, psykiska sammanbrott, växande sammanhållning och en fruktansvärt bra skildring av hur motståndarsidan är exakt likadana som de själva, de har bara en annan nationalitet. Lika rädda, lika förtvivlade över vänner som dött, lika desperata efter hjälp från Gud, lika onda/goda som USA, lika mycket människor. 
På kvällen tittade jag och Tim på sista Batmanfilmen The dark knight rises och den var stört bra, precis som de två första. Blivit alldeles Batmanfrälst. Det var kanske inte Tom Hardys hetaste roll, men han var så fruktansvärt bra och Bane är nog min nya favoritfilmskurk. 

Tre filmtips


Lars and the Real Girl
Ryan Gosling går ner sig lite med några extrakilon, ful mustasch och en väldigt udda personlighet i sin roll och han gör det alldeles fantastiskt bra. Lars förstår sig inte på människor, pratar inte särskilt mycket och tycker inte om kroppskontakt. Han beställer hem en verklighetstrogen docka från internet som han blir kär i och han trivs med att slippa tolka signaler och oförutsägbara handlingar. En film om acceptans, stöd och tålamod. Man blir alldeles varm. 
 
Mary and Max
Det var ett bra tag sedan jag såg den här filmen men jag tror inte jag skrev om den, och det är absolut nödvändigt att göra. Mary och Max börjar brevväxla och skriver om de mest udda, konstiga, sorgliga och viktiga sakerna och fast att de inte alls är i samma ålder har de en hel del gemensamt. Kanske mest hur olyckliga de är och hur de ser på människor och världen. När man sett klart filmen måste man nästan skaka om sig själv lite för att mentalt ta sig ur den gråa lervärlden allting utspelar sig i. Hemskt sevärd.



The Future
Den här filmen alltså. Så oförutsägbar, konstig, fin, sorglig, knäpp och BRA. Var så inne i den att jag nästan fick på minna mig själv att andas då och då. Den kan vara lite för konstig för vissas smak, och möjligvis lite för långsam. Men tycker man om filmer som är ljusår från en typisk Hollywoodfilm så borde man se den så fort man kan. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva handlingen. Ett par, en pratande katt som de ska adoptera, fin kärlek, ful kärlek, spontanförsök att rädda miljön, dans, att stoppa tiden, månen och döbra repliker. 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0