Mina sista seattledagar
Någon dag satte Raphael in en hel pizzabox i ugnen som började brinna. Hela övervåningen var rökfylld och det gick knappt att andas eller se något. Skrattade lite efteråt, mest för att han är så gay (bokstavligt talat) och sprang runt och skrek.
Midsommar. Införde den svenska traditionen till vår balkong där jag och Chris åt lax, dillpotatis, gräddfil och till efterrätt chokladdoppade jordgubbar i vit chokladmousse (förstår ni hur stolt jag var??). Hade gjort en spellista med bara glad musik och en massa svenska låtar. Chris gav vår midsommartradition 10 av 10.
På måndagen åkte jag hem till Brenna, vi missförstod varandra dock så hon sov medan jag väntade på hennes trappa i 2,5 timme. Tillslut kom jag in i alla fall och vi satt mest på deras veranda och pratade. Kramade min amerikanska bigsis hejdå för kanske sista gången och tog bussen till downtown.
Där mötte jag upp Chris igen. Vi åt middag och letade ryggsäck till mig att ha när jag åkte hem. På kvällen gick vi till Joe's där vi drack drinkar, valde bästa låtarna på jukeboxen och spelade biljard.
Köpte cider med oss hem och spelade drinklekar med kortlek. Satte oss på balkongen sedan och hade det finaste och emotionellaste samtalet om allting vi varit med om, alla minnen, internskämt, om hur vi träffades, vad vi tänkte och tyckte, vår första biodejt, framtiden som vi egentligen inte ville prata om och hur vi skulle hantera allt det här. Jag har fortfarande inget svar på det.
Så kom onsdagen. Den mest hjärtekrossande dagen i mitt liv. Berättar mer om den sen, vill inte ta upp den just nu.
Sverige
Jag kan inte sätta ord på vad jag känner just nu, därför jag knappt bloggar. Det blir bättre, både för mig och bloggen. Nu ska jag bara få reda på mitt nya rum, jobb, svenskt mobilabonnemang, livet. Och saknaden som känns som ett slag i magen varje gång jag tänker på den. Imorse tittade vi på samma måne fast jag på soluppgången och han solnedgången. Han berättar om att han sov dåligt utan mig. Att han hoppas att jag helt magiskt bara ska sitta där på sängen när han kommer hem från jobbet. Att det här är så jävla svårt. Jag är överexalterad och jättelycklig över att få träffa min familj och mina vänner, men jag saknar så intensivt att jag har ont i hela kroppen.
Kerry Park
Igår åkte jag och Chris till Kerry Park för att se Super moon men de där molnen som i början var fint lila blev snabbt fler och mörkare och vi såg ingen måne förrän vi satt på lightrailen på väg hem.
Ikväll ska jag och Chris dricka vin på balkongen.
Imorgon ska jag till U-district och träffa Brenna och Rondo och sen dricka kaffe med Mike.
På tisdag ska jag och Chris göra något fint av vår sista dag, och jag kommer antagligen gråta bort mig själv.
På onsdag åker jag hem. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om det.
Woodland Zoo
I tisdes tog jag och
Chris bussen till Woodland Zoo där vi tittade på djur och åt glass. Det var jättefint väder och hela dagen var bara jättemysig. Jag är 50/50 med zoo egentligen, tycker inte om att de får så mycket mindre utrymme än om de vore fria. Samtidigt blir de omhändertagna och undgår risken att bli skjutna för päls/betar/skal. Om jag tänker helt själviskt älskar jag i alla fall att gå på zoo, så himla roligt.
Kom vid olägligt tillfälle till sköldpaddorna. De såg båda lite förnärmade ut.
Världens gosigaste. Önskar jag kunde ha en sån hemma utan att den åt upp mig.
Elefanten lekte med halm och såg glad ut.
Det här var jättesorgligt. Apan såg jätteledsen ut och bara tittade runt förvirrat. Läste sedan att en annan apa just nu var sjuk och omhändertogs av veterinärer. Så antagligen därför hon/han var ledsen, de vet ju när någon saknas.
Chris matade en undulat.
Gillar lejon, så himla fina.
Hittade en gullig pingvin som hellre fotades med oss än var med sina pingvinkompisar, så det ville vi föreviga.
Idag är en bra dag:
Här kommer en lista
Hur såg du ut för ett år sedan?
Hultsfred som var nästan exakt ett år sedan. Lite ledsen att jag klippte mitt hår :((
Vilket är ditt mest använda ord denna vecka?
Finals och fuck.
Har du någon fobi?
Hajar och dödliga brännmaneter. Är väl ingen som vill träffa på dem, men jag kan bli rädd när jag simmar i Ängelholm. Därför jag inte vill åka banan eller fallskärm efter en båt utomlands, ser framför mig hur jag landar i ett manetstim eller en gapande haj som spanat in mig i luften. Fy.
Vad är det godaste du har ätit hittills i veckan?
Nachos med smält ost, grönsaker och kyckling.
Vad är det finaste någon har sagt till dig idag?
"I like you tremendously"
När kände du dig riktigt nöjd med dig själv senast?
Efter slutprovet i musik, det kändes så himla bra (ta i trä så jag inte får F)
Vad tror du kommer bli roligast i helgen?
Vet inte vad jag ska göra nästa helg. Gråta och packa typ.
Vilken är din pepplåt förtillfället?
Shout Out Louds – Tonight I Have To Leave It
Cravar festivalliv så extremt mycket när jag hör den här låten.
Vad har du sysselsatt dig med då du har haft dötid i veckan?
Powernapat, tittat på film, läst, skypat, städat, diskat
Har du gjort/kommer du göra något i veckan som du inte gjort förr? Har jag säkert, vad vet jag inte.
Vad oroar du dig för? 1. Flygplatsen. Jag kommer bli traumatiserad och behöva börja skriva dikter och måla för att inte gå fullständigt sönder. 2. Den här sommaren. Jag vet liksom att jag kommer snitta tre hysteriska gråtattacker per dag, stalka hans facebookprofil efter nya potentiella tjejer (hatarfacebookibland), sakna honom smärtsamt mycket och veta att vi har hela Atlanten mellan oss.
Vem är den kändaste personen du har sett på senaste tiden? Är väl bandmedlemmarna i Bad Religion, fast vill säga
Morrissey för att jag tyckte det var coolare.
Vad har varit mest förvirrande på senaste tiden? Allt det här.
Har veckan varit bra än så länge?
Att vår förra landlord visade sig vara en så manipulerande skitjobbig b*tch gjorde ju allt lite jobbigare, men överlag har den varit bra!
Finals och lunchdate
Kämpade på med finals och var inte alls glad över det. Jen och Keith kom hit och sov över en natt och gjorde jättegoda hamburgare och limedrinkar som de kom ner med till mig när jag satt och hatade världen.
Så kom min sista dag tillslut och jag trodde den skulle vara mest fantastisk så pluggtrött jag var/är, men nä. Fick ett asjobbigt mail från vår förra landlord, kunde inte lämna tillbaka mina skolböcker för jag försvunnit från listan (men löste sig), blev jättesentimental över att säga hejdå till en av mina klasser, kunde inte skriva ut min uppsats till filmklassen så blev 30 min sen (fast det löste sig också). Allt löste ju sig tillslut och efter att jag skrivit ett uppgivet meddelande till C tog han lightrailen bara för att möta upp mig utanför skolan och ta med mig på bio vilket gjorde allt hundra gånger bättre.
Idag tog jag bussen till University District och provade klänningar på Urban Outfitters. Hittade denna finisen men visste inte om jag skulle köpa eller skippa och så rann tiden iväg och jag hängde tillbaka den för att gå på date med...
Snygga Jazz! Träffade henne på en fest i början när jag kom hit, vi bestämde att vi skulle ses efter hennes fyra månaders långa resa till Sydamerika så det gjorde vi idag över lunch. Helbra var det.
Näst sista skoldagen
Ny fin tisha, fast spegelvänd. Hade min final i musikklassen idag och det kändes asbra. Imorgon har jag mina två finals i de andra klasserna och sen är jag KLAR. Vilket är rätt skönt för att jag hatar läxor men fyfan vad sorgligt det är. Känns inte alls som länge sedan jag gick igenom skoldörrarna för första gången och tänkte på texten "Gun and drug free zone", virrade runt på fjärde våningen och tillslut hamnade rätt med coolaste läraren Livingston. Samtidigt har jag varit här så pass länge att det känns som jag inte vet någon annan vardag än den jag har här just nu. Men ja, innan jag tar de sista proven och säger hejdå till fina SCCC för sista gången ska jag skriva fyra sidor filmuppsats på några timmar. Köpt Vitamin Water "Focus" vilket bara är sockervatten men kanske har placeboeffekt. Fast nej, vill redan napa.
Min helg:
I fredes skulle jag och
Emma till stranden men det var inte alls så soligt som vi ville så vi ändrade oss och åkte till Northgate mall istället. Köpte en klänning, trosor från VS (första sen jag kom hit, tro det eller ej), örhängen, tröja och shorts. Vi åt hamburgare på Red Robin där de hade gratis påfyllning av pommes och dögoda milkshakes. Matkoma.
Lördag: Var sjukt trött och hade sjukt mycket plugg, så ställde in parkplaner med
Mike och skrev filmuppsats istället. På kvällen satt alla roomies ute på balkongen och drack öl, bra kväll.
Söndag: Efter att ha sovit länge, druckit kaffe på balkongen och gjort oss i ordning tog jag och
Chris bussen till downtown för att åka upp i Seattles högsta byggnad Columbia Tower. Var ju uppe där med den andra
Chris någon vecka efter att jag kom hit, men det var fint så gjorde gärna om det. På andra bilden ser man det fula industriområdet, baseballarenan, footballarenan och den vita byggnaden i höger hörn som en gång var Seattles högsta byggnad. En svinrik kvinna bor föresten där ensam i toppen där hon har killer view över staden och vattnet. Gött att vara rik. Efteråt gick vi och åt lunch på uteservering, tog bussen hem, powernapade, kollade på film och åt B&J.
Dokumentärtips
Verkligen avgudar dokumentärer och den här hittade jag på Netflix igår. Oregon vilket är staten där Portland som jag besökte ligger i är en av få ställen där man kan få dödshjälp. Väldigt odramatiskt, de får ett glas vatten utblandat med pulver, dricker, somnar och efter ett tag dör. Man får helt enkelt följa människorna som bestämt sig för att de vill ha dödshjälp, vardagen de går igenom innan och deras familjers (hjärtskärande) reaktioner. Den här filmen skakade om hela mig och jag hade aldrig klarat av att se den en dålig dag. Grät, var arg, var glad, höll med, sa emot. Döden är ett kontroversiellt ämne och det är säkert människor som inte alls vill se en film som den här. Jag tyckte inte de glorifierade döden eller gav människor den "enkla vägen ut". De gav väldigt sjuka människor chansen att få bestämma över sin egen död. Kanske man håller med, kanske inte. Tycker oavsett vad att filmen borde ses, den känns i hela kroppen.
Uppochner
Är fast i världens känslomässigaste bergochdalbana. Längtar hem och gråter och tänker på allting jag ska göra när jag kommer hem och blir lycklig och tänker att jag aldrig vill lämna Seattle och gråter och spenderar de första sommardagarna med C i solen och blir lycklig. Hänger inte med.
6/6
Efter skolan tog jag light railen hem och hoppade av en station innan min för att promenera i det fina vädret. Såg en jätteliten hund (typ chihuahua-storlek) sitta mitt på tågrälsen, visslade in den till trottoaren. Kunde ju omöjligt lämna en sån liten mitt vid vägen så utan en plan om vad som skulle hända sen började jag gå hemåt med lillen efter mig. Jätteduktig, stannade när jag stannade vid rödljus, kom när jag visslade osv. Men så efter typ 20 minuters gång springer den ut i vägen med skitmycket trafik, får panik och försöker stanna bilarna. Hunden blir freaking påkörd och börjar skrika och springa iväg längst andra sidan vägen och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Bilar stannar och frågar om det var min hund, och jag förklarar att det är det inte. Letade men hittade den inte igen. Har jättemycket ångest, vill gråta.
SNÄLLASÄGATTÄGARENHARHITTATSINHUND.
Verkligen snälla.
Sen förra veckan:
I helgen var det soligt ute och vi packade, städade och sörjde att behöva lämna mest.
Såhär pluttig och trött var C när vi var klara.
Ätit lunch efter skolan på Panera väldigt många gånger den senaste tiden och salladen ovan är min favorit. Kyckling, avocado och bacon. Kan en sallad bli bättre?
Har workshops i Professional development just nu och skriver klart CV:n, sätter ihop portfolios och skriver ut en miljon papper. På bilden:
Hao Lin och
Sara.
Någon dag efter skolan åkte jag ner downtown och fyllde på mitt busskort. Passade på att köpa kaffe och sitta i parken med blåa träd som jag skrivit om förr. Gillar den.
I lördes efter att vi lämnat våra saker i nya huset åkte vi till stan igen och åt lunch, betalade telefonräkningar och annat nödvändigt. Drog med Chris till Victoria Secret, alltså så roligt med killar där inne. Vet inte vart de ska titta för att inte framstå som creeps, lämnar inte sina flickvänner för en sekund och ger varandra medlidande blickar. Tvingade honom sitta i den stora rosa stolen för ett foto och han var inte jättebekväm.
Såhär ser trädgården i nya huset ut, jättestor och vildvuxen. Lite parkkänsla.
Typ hälften av huset, det har en massa rum och efter imorgon kommer vi nog ha fyra eller fem roomies.
Det bästa: balkongen <3
Man ser det not knappt på bilden, men mellan hustak och trädtoppar ser man vattnet. Också fint.
Efter en inflytt är ju besök på Ikea obligatoriskt. Det var första gången för Chris och jag förklarade det briljanta titta-sen-hämta-i-lagret-systemet, tvingade honom välja ut de rummen han hade velat ha i sitt hus, provsatt soffor, åt köttbullar såklart, köpte svenska kakor/chips/flädersaft, ikea-tjaffsade, köpte möbler och grejer till rummet och åkte hem.
Har fantastiskt väder, går runt och är konstant övervarm och tycker bäst om kalla drycker från Starbucks just nu. Jordgubbsfrappino tillexempel.
23
Vi sitter på den lilla 90-sängen från Ikea och alla de sorligaste låtarna från min spelllista kommer på rad efter varandra. Jag skämtar och säger att det här är soundtracket till när vi ska säga hejdå på flygplatsen. Vi konstaterar att det är 23 dagar tills jag ska hem och det är inget skämt längre. Jag gråter, han sitter tyst och tittar ner i marken. Jag försöker driva med situationen men det finns ingenting roligt att driva om. Det är bara hemskt.
Nyinflyttade, igen
Hamnade inte på gatan, puh. Idag flyttade vi in i ett hus med jättestor balkong och coolaste room maten. Dricker cider på balkongen atm och lyssnar på när Chris försöker lära sig Beatles' "Michelle" på gitarr. Jättefint alltså.