Totallyswedish
Efter att varit på bankmöte och äntligen fått våra brittiska bankkonton tog vi bussen in till centrala London för att gå till svenska kyrkan. Deras anslagstavla med jobb innehöll dock nästan ingenting så vi gick ganska fort igen för att gå till den svenska mataffären Totallyswedish. Vi har inte varit här ens en månad men blev lyriska av allt svenskt och det var otänkbart svårt att inte köpa allt. Ganska dyrt dock, fast såså värt.
Knäckebröd, kaviar, OLW's ostbågar, Polly och dammsugare var tydligen det jag saknade mest.Idag är det Halloween och planen är att hitta en lagom läskig film att äta allt svenskt till. På lördag ska vi mest troligen på Halloweenfest och vi har börjat googla budgetutklädnader som man inte behöver lägga en krona på. Åh och föresten, idag fick jag ett mail från Victoria Secret som gratulerade mig till att ha gått vidare till nästa steg i processen (say what). Tvekar om jag vill längre pga avståndet och Oxfordtrafiken, men flow är alltid fint.
Oh London traffic
Igår hade jag intervju på Victoria's Secret precis vid Oxford street. Så himla förvånad över att ha fått den, men döexalterad. VS liksom. Jag tog en buss så att jag skulle vara en timme för tidig, men Londontrafiken var inte på min sida och trots en timmes mariginal blev jag två minuter sen och de sa att intervjun redan börjat. Så jag satte mig på bussen hem igen. Kom hem blöt från regnet och ledsen över intervjun, åt ostbågar och chokladpudding med mina roomies framför en film och det kändes som att det spelar fan ingen roll. Jag är så himla glad ändå.
Vad spelar en missad intervju, en svår aussie eller lite pengapanik för roll egentligen. Är precis där jag vill vara och jobb och aussies och allting annat löser ju sig. Fram tills dess är ju mer Matt Corby en väldigt bra idé.
Vad spelar en missad intervju, en svår aussie eller lite pengapanik för roll egentligen. Är precis där jag vill vara och jobb och aussies och allting annat löser ju sig. Fram tills dess är ju mer Matt Corby en väldigt bra idé.
Sverigebesök
Vilken himla helg. Det finaste var ju att vi fick besök från Sverige av Erika och Maja. I fredags gick vi ut och dansade till väldigt svårdansad musik och halsade öl (varför). Köpte med mat hem och det kan varit top 5 äckligaste jag ätit. Fint att ta med våra svenska gäster ut i Shoreditch dock. Men igår, alltså. Kvällen skulle ha blivit så himla pepp och bra men staden visade sin fula sida och det var fruktansvärd timing på det. Det bästa var väl att träffa några favoriter på Translate igen, förutom det gick allt fel och vilka himla himla idioter det finns.Men, har i alla fall världsbäst roomies man kan gosa bort problem och ångest med. Har man det så klarar man sig.
Onsdagsmys och frukostdate
I onsdags åkte jag tåg i lite mer än en timme för att komma fram till Shepherds Bush's station där Matt stod och väntade på mig (hostelsnyggot från andra kvällen). Vi hade tänkt att gå ut men det var så mycket bekvämare att stanna och dricka öl i hans säng och vara våra egna dj:s, fast att han nog lät mig spela mest. Gosig kväll, gosig aussie. Dagen efter tog vi bussen till Hammersmith där han bjöd mig på frukost innan vi tog tåget till Whitechapel och skiljdes åt med ett svenskt hejdå (och jag har aldrig hört något gulligare i hela mitt liv).
Cover magic
Tror jag ska dö och vid 2.21 är min död definitiv.
Dinner night
I måndags fick vi nog av att äta en chipspåse om dagen (vårt försök till att vara ekonomiska), så vi bestämde oss för att bjuda över Emelie och Jacob på tapaskväll. Den sistnämnda träffade vi på Hultsfred förra året, nu har han också flyttat till London vilket är dökul. Bra kille! De andra hade också tagit med sig grejer och vi åt vitlöksbröd, räkor, dip, nachos, bacon osv. och det var nog det godaste och mesta vi ätit sen vi kom hit. Åt cupcakes till efterrätt och oh my, red velvet <3 Dracks vin och öl och cider, pratades londonliv och önskades musik. Såna här kvällar ska vi ha så himla många av och jag dör av tanken.
House warming in Bow
Igår var vi på house warming hos Jared, Kyle och deras roomies som precis flyttat till Bow. I princip alla vi träffat på hostlet var där och tillsammans drack vi öl i trädgården, satt i en ring på golvet och åt pizza och hade obligatoriska djupa kökskonversationer. Hostelkökshånglet som kom in sist av alla och som lät mig dra fingrarna genom hans lockar medan vi delade på en öl till halvdålig elektronisk musik var kvällens bästa. Oh dessa boys.
Kingsland road
Jämfört med hemma är standarden lägre och priserna högre här borta. Vi får betala ca 12.000 i månaden för vår lilla etta som inte är nyrenoverad över huvud taget. Sovrummet och vardagsrummet är båda hyfsat rymliga men hyran hade väl ungefär varit hälften hemma. Efter att ha tittat runt på internet i månader efter lägenheter känns det som man inte får mycket bättre än såhär för detta priset. Sen ville vi ju bo i East London också, och då får man betala mer. Inte för att det är fancy, tvärtom, men för att det är här allting händer och alla unga människor vill bo. Har inte tagit någon bild på sovrummet ännu, mest för att där står en säng och en garderob i princip. Har varit på Ikea en runda redan och köpt ljus, matta, filtar, bestick, lampskärmar osv. När vi har fått jobb och lön ska vi dit igen och samla på oss mer stuff till vår egna så fina londonflat.
Mina sambos, soulies, kärlekar.
Vecka 1
Tisdag 8 Oktober.
Klockan 9.20 träffade jag på mina blivande sambos på Kastrup och glädjeruset började här. Tog planet smärtfritt till Gatwick flygplats och taxi till hostlet där vi skulle bo i en vecka.
Fick ett trångt rum som vi delade med 13 andra personer, fast blev genast förälskade i hostlet ändå. De hade ju takterass, tillhörande bar och så många snygga indieboys att vi inte trodde det var sant. På eftermiddagen gick vi tvärs över gatan till ett ställe som hette Love Shake där vi åt nachos och drack två öl för £5 pund. Köpte mer billig alkohol och satte oss och drack på rummet till vår Londonlista som vi skapade för två år sedan då vi bestämde att vi skulle hit.
Gick till någon bar där alla beställde varsin färgglad drink och var förundrade över hur mycket folk som var ute en tisdag. Skulle snart visa sig att alla kvällar i London är en fredag. Efter någon timme tog vi taxi till Camden och Joe's som blev vår favorit förra gången vi var här (träffade ju MSMR där hallå). Dansade till 60tal-musik, träffade på pratglada britter och drack mer öl tills vi började känna av att vi faktiskt gått upp klockan fem på morgonen, så vi tog en taxi tillbaka till hostlet och somnade med våra tretton tillfälliga roomies.
Onsdag 9 oktober.
Efter att ha vaknat och fixat oss gick vi till ett lunchställe nära oss med fin inredning och jättegoda sweet potato fries.
Tog tuben till ett stort köpcentrum där vi skulle ordna mobilabonnemang, men det behövde man bankkort för. För att få bankkort behövde man boende osvosv. Det är ett himla spindelnät här borta som är lätt att fastna i, har man inte det ena kan man inte skaffa det andra. Köpte Pumpkin Spice Latte istället och satte oss ute i höstvädret där vi gjorde upp planer för resten av dagen. Bestämde oss för att åka till Angel som var ett av ställena vi tittade på lägenheter i, det var fint och vi blir ännu mer peppade på vårt eget ställe. På kvällen skulle vi ut igen och denna gången bestämde vi oss för baren som satt ihop med hostlet, Translate.
Tappade bort mina partners in crime och hittade då killen i mitten som hette Matt och var från Australien. Sån som håller handen, ger butterfly kisses, pillar i håret, lånar ut sin jacka och obefogat kallar en ”trouble”. Hittade Lisa och vi fyra gick och köpte mer cider och satte oss nere i hostlets kök. Mannen till höger var (tyvärr) den fjärde och vann alla sliskpris som ville läsa upp sina erotiska noveller för L. Oh well, hade bästa kvällen/natten/morgonen och något dateliknande inplanerat nästa vecka. Fucking score.
Torsdag 10 oktober.
Den här dagen finns det inga bilder ifrån och jag försöker febrilt minnas vad vi gjorde. Antar att vi åt billig pizza från Tesco, drack återställarcola och letade lägenheter. Dagarna såg ungefär ut så, innan vi ignorerade eventuell baksmälla och trötthet och gick och köpte mer öl och vin från affären nedanför oss. Gick ner till hostelbaren varenda kväll för att den var så jävla bra och för att man lärde känna de andra som också kom dit varje kväll. Just torsdagskvällen blev vår tidigaste kväll, efter några öl och lite dans kändes sängen och sömn som det absolut bästa alternativet.
Fredag 11 oktober.
Här började vi liksom bilden bli lite suddiga efter vår fjärde utgång som skulle bli en femte. L stannade på rummet medan jag och Tina bestämde oss för att fortsätta vårt utgångsmaraton. Det var hiphopkväll vilket vi inte visste om, folk hade guldkedjor och bandanas och det spelades "smutsig" hiphop hela kvällen. Dansade och dansade och drack öl med Kyle och dansade lite till. Killen på bilden vet jag inte vem det är, någon skotte. Eller irländare, jag vet inte. Svårare att förstå i alla fall. Bästa på kvällen var en till fin australiensare (hade flyttat dit efter london om det inte vore för spindlarna som äter fåglar, dessa aussie män alltså) med lockigt brunt hår som fick det att kännas filmigt att hångla i ett halvskabbigt hostelkök.
Söndag 13 oktober.
Idag kom all trötthet på en och samma gång. Var inte bakis, men det kändes som att kroppen hade noll energi kvar. Absolut noll. Såg fram en kväll där vi gick och la oss innan 3.30 och vaknade upp nästa dag utan alkohol i blodet. Vi hade egentligen bokat hostelrum fram tills tisdagen men gissa vad, VI HADE FÅTT LÄGENHET! Den ligger i Shoreditch/Dalston/Hoxton, vi bor säkerligen bara i en av dem men jag tycker det ligger mitt i mellan och har svårt att säga exakt. Oavsett är vi kära i vår flat och tittade oförstående när mäklaren blev förvånad över att vi skulle dela rum och säng. Hallå det är mina bästa vänner och soulies klart vi ska dela rum och säng. Gosigare och bättre kan man inte ha det ju (och ni som vill hälsa på, finns en helt ok soffa att sova på i vardagsrummet. så ni vet).
Här började vi liksom bilden bli lite suddiga efter vår fjärde utgång som skulle bli en femte. L stannade på rummet medan jag och Tina bestämde oss för att fortsätta vårt utgångsmaraton. Det var hiphopkväll vilket vi inte visste om, folk hade guldkedjor och bandanas och det spelades "smutsig" hiphop hela kvällen. Dansade och dansade och drack öl med Kyle och dansade lite till. Killen på bilden vet jag inte vem det är, någon skotte. Eller irländare, jag vet inte. Svårare att förstå i alla fall. Bästa på kvällen var en till fin australiensare (hade flyttat dit efter london om det inte vore för spindlarna som äter fåglar, dessa aussie män alltså) med lockigt brunt hår som fick det att kännas filmigt att hångla i ett halvskabbigt hostelkök.
Lördag 12 oktober.
Sista utgången och våra kroppar hade gått in i londonextremepartymood och kände knappt någonting längre, var sugna på öl mitt på dagen. Gick ner till Translate en sista gång, gjorde som vi gjort tidigare kvällar och drack pints och dansade. Killen på bilden heter Kyle och är från Kanada, jättejättebra kille som var en av de vi träffade varje kväll. Sån människa man bara alltid vill ha omkring sig. Avslutade kvällen med att sitta i receptionen med Jared, Kyles kompis, och bara prata fast att klockan blev tre halv fyra fyra halv fem. Sånt är fint.Söndag 13 oktober.
Idag kom all trötthet på en och samma gång. Var inte bakis, men det kändes som att kroppen hade noll energi kvar. Absolut noll. Såg fram en kväll där vi gick och la oss innan 3.30 och vaknade upp nästa dag utan alkohol i blodet. Vi hade egentligen bokat hostelrum fram tills tisdagen men gissa vad, VI HADE FÅTT LÄGENHET! Den ligger i Shoreditch/Dalston/Hoxton, vi bor säkerligen bara i en av dem men jag tycker det ligger mitt i mellan och har svårt att säga exakt. Oavsett är vi kära i vår flat och tittade oförstående när mäklaren blev förvånad över att vi skulle dela rum och säng. Hallå det är mina bästa vänner och soulies klart vi ska dela rum och säng. Gosigare och bättre kan man inte ha det ju (och ni som vill hälsa på, finns en helt ok soffa att sova på i vardagsrummet. så ni vet).
Så nu är vi enligt kontraktet Londonbor i minst ett år och det känns nästan bättre än väntat, vilket säger allt.
London
Vi är här nu och jag måste nypa mig själv i armen ungefär hela tiden. Knappt haft tid att blogga för allt lägenhetssökande och fem världsbästa utgångar i rad. I veckan flyttar vi in i vår egna lilla lägenhet i Dalston och då lovar jag att berätta allt.
Update
Har sen igår varit på Ikea&Väla med Julia och Isabelle, ätit Ikeaköttbullar, köpt klänningar, kört massa bil med hög musik, spontanåkt till McDonalds med Julia för en cheeseburgare och Bountymilkshake, fikat med Linneah och tittat på Pretty little liars. Från och med nu blir det Londonprep och jobbiga hejdån.
För er som vill titta, här är en kort video från Tumblr på en tjej som säger emot sin gympalärare för att han påstår att size 3 är idealet för en tjej (mellan storlek 32 och 34). Så himla kickass. Och inget ont mot storlekarna i sig, utan det jävla ordet ideal som får så många att må dåligt för att det inte stämmer in på dem. Det finns inget ideal, det är ett påhittat koncept och begrepp.
Seattlesvacka
Har tusen oskrivna inlägg om Seattle i huvudet som jag inte har kunnat skriva ner för att jag inte klarar av att skriva om det som att det är över. Mentalt är det inte över och att det är mer än tre månader sen jag kom hem är helt overkligt, ännu overkligare att om två månader är det ungefär ett år sedan jag åkte dit. Sitter och övertänker "det kommer verkligen inte komma tillbaka", och så gråter jag lite i fosterställning för det får inte vara sant. Flyttar till London om fyra dagar och är obeskrivligt exalterad, missförstå mig inte, men jag var så brutalt långt ifrån klar med Seattle och just nu gör det ont nästan hela tiden. Vill bara skriva om staden i sig, människorna jag fick lära känna och alla minnen jag tog med mig hem. Så jag kanske gör det någon gång snart, kanske är mer rehab än vad jag tror.
KÖRKORT!
Igår gjorde jag teoriprov i Lund och mitt hjärta dunkade så smärtsamt hårt när jag tryckte i att provet var klart och resultatet skulle ges, men det stod "godkänt" och hälften var över. Idag hade jag uppkörning och här har jag gjort en töntig bildserie (varför gör jag sånthär) om hur det gick till:
Sov galet dåligt och vaknade upp med en ganska intensiv nervositet. Men det är väl standard dagen man har uppkörning. Hyperventilerade lite på bussen dit men lugnade ner mig när jag träffade min körskolelärare för att ha en lektion. När jag väl skulle köra upp var jag inte det minsta nervös längre, varför vet jag inte.
Sov galet dåligt och vaknade upp med en ganska intensiv nervositet. Men det är väl standard dagen man har uppkörning. Hyperventilerade lite på bussen dit men lugnade ner mig när jag träffade min körskolelärare för att ha en lektion. När jag väl skulle köra upp var jag inte det minsta nervös längre, varför vet jag inte. 
Så tänkte jaha men vad nice att inte vara nervös och det kändes bra och jag körde som man skulle. Blev så peppad just för att jag inte var nervös och tänkte att det här kommer ju gå felfritt.
Men så fick jag tvärbromsa innan en liten rondell jag inte hade sett, tänkte att nu blev jag kuggad och därefter gick det sämre. Missade någon skylt. Jaha, där var någon på övergångsstället. Visste inte om det var 50 eller 70 på någon väg, så körde 60. Tog lång tid för mig att hitta ställe att vända på osvosv. Jag blev helt 100 procent säker på att jag skulle kugga. Helt hundra. Det var fruktansvärt att rulla in på VV:s parkering efteråt medan hon kryssade i saker på sin ipad. 
Väntade på ett "Nej alltså tyvärr" så gissa chocken när hon säger "DET HÄR VAR BRA, DU ÄR GODKÄND"(!!!!!!) Och ännu mer när jag kramats och flippat lite med min körskolelärare och hon säger att inspektören jag fick är en av de striktaste hon vet. Grät lite glädjetårar, ringde till folk och freakade, var så exalterad att jag råkade ta fel buss, köpte ostbågar som present till mig själv, åkte hem, åt ostbågar och napade, helt slut. Har ikväll varit ute och kört ensam en runda och den friheten, oh my. Nu ska jag bränna alla körkskoleböcker. Puss!