I lördes kom Emma och hämtade mig, vi åkte till Capitol Hill och valde ett ställe som serverade amerikansk frukost (all frukost här är visserligen amerikansk, men ni vet såndär klassisk). Åt pannkakor med smör&sirap, bacon och drack kaffe. Svingott. Så himla kul att träffa henne också, var ett tag sedan eftersom hon började på en annan skola efter förra quartern. När vi var färdiga skjutsade hon mig hem igen och jag tittade på PLL, halvsolade och tittade på film med C på kvällen.

 

Har midterm exams i veckan och har inte ens börjat plugga. Prioriterar cider på stranden, pussar i solen, powerwalks till parken, mat på uteserveringar och allt sånt som till skillnad från bra betyg på ett prov kommer vara värt att minnas när jag kommer hem. 

Här borta träffar man en massa konstiga människor hela tiden. Vissa är bara jävligt borta men väldigt trevliga. Andra kan vara sjukt otrevliga och kalla en "white motherfucker" bara för man går förbi dem på stan. Men man vänjer sig och lär sig att inte svara utan bara gå vidare, vilket jag tyckte var jättesvårt i början. De snackar oftast bara en massa, de gör aldrig något. Men idag var det nog första gången jag faktiskt blivit rädd sedan jag kom hit.

 

Satt på en mur med en tjej från min klass under rasten och en kvinna runt 30 satte sig precis bredvid mig fast att muren var flera meter lång. Hon såg alldeles nerknarkad ut med stirrig blick. Efter ett tag sa hon att jag skulle flytta mig för jag skymde henne. Fattade ingenting och satt kvar, hon började skrika att jag skulle flytta på mig och blåste rök (?) på mig när jag inte gjorde det. Blev så jävla irriterad och sa att hon kan gå och sätta sig någon annanstans om jag störde henne. Hon sa att om jag var rädd om livet skulle jag flyttade på mig, att jag var en blåst "fucking Seattle girl" som snart gick över hennes gräns etc. Blev nervös så hoppade ner från muren och skulle ta min väska, då försökte hon fimpa mig i ansiktet. Alltså, fattar ni. Slog bort hennes hand och frågade vad fan hon höll på med och hon svarade "I tried to ash in your face, bitch". Sen lyfte hon andra handen och jag trodde seriöst hon skulle slå mig. Gick snabbt iväg med tjejen från min klass, var alldeles skakig och ville bara hem.

 

Drama drama drama.

De här dagarna har varit helt.jävla.underbara. I tisdes var det varmt och jag satt ute på lunchrasten, pluggade och drack smoothie. Hade en jätterolig lektion där vi spelade in filmer med våra mobiler, det var vad vi gjorde på bilden ovan där vi sitter på marken. Min blev asdålig och lam, men det var roligt. Igår var det varmare, och efter skolan gick jag ner till downtown och köpte två tröjor och ett hårband på Forever 21 och tröjan på den understa bilden, nya svarta stuprör (bryr mig inte om att det snart är sommar, mitt absoluta favoritplagg i hela världen) och strumpbyxor på H&M. Mötte upp Chris, gick till biblioteket, köpte falafelsallad och gick ner till parken vid vattnet där vi åt, pussades och pratade. Och så slutligen idag som har varit varmast, typ 25 grader. Första gången i år jag gått till skolan barbent och inte ens tagit med mig en jacka. På lunchrasten åt jag en av de godaste salladerna jag någonsin ätit parken som ligger precis vid skolan, efter ett tag kom Katy från min filmklass dit och vi började gå bort mot hennes lägenhet. Tog hennes bil till University district där vi skulle på field trip med klassen till en bio, en bokaffär och en av USA's största filmaffärer eller något. Intressant och roligt att vara utanför klassrummet. Fick skjuts hela vägen hem av henne, handlade mat. drack kaffe i trädgården och tittar nu på PLL. Det enda som behöver göras nu för att jag ska vara lyckligx100 är att skeppa hit min familj och mina vänner. Fyfanihelvetet vad jag saknar er.

Ska hålla en presentation i skolan på torsdag så i fredes samlades min lilla grupp, Jamie och Ryan, och förberedde. Vi ska visa hur man gör blommor och jag ska visa klassen hur man syr ihop allt. Jag. Sy. Jag dör redan. När Chris kom hem från jobbet fixade jag vaniljglass med varma hallon och vit choklad till oss. Klockan 22 kom vi på att Justin skulle DJ:a igen på samma ställe som förra veckan så bytte joggingbyxor till klänning och sminkade mig rekordsnabbt innan vi tog bussen dit och hade en lika bra kväll som sist.

Satt näranära på bussen och jag bad om att få en av hörlurarna. Den här låten spelade han och jag har inte lyssnat på särskilt mycket annat sen dess. Att associera någon så hårt med en låt man kommer lyssna på och sätta ihop alla bra minnen till en musikvideo i huvudet och gråta tills man somnar till är väl bara att göra det värre. Men det är nog oundvikligt, en viktig person behöver en låt.

 

Igår skickade jag sjukmail till mina lärare. Jag visste att vi inte skulle göra något jätteviktigt och så var C ledig också. Så vi sov länge, morgonmyste, åt ägg och bacon till frukost, lyssnade på musik, gick till biblioteket, åt kinamat till lunch, skrattade åt Youtube-videos i säkert två timmar, åt Ben&Jerrys till middag i hans säng och somnade relativt tidigt medan vi tittade på film. Bästa lediga dagen mitt i veckan. 

I fredes gick jag och C på bio och såg Evil dead. Mitt hjärta slog så himla hårt, aldrig sett en skräckfilm på bio förut. Men den var inte så farlig, nästan mer komisk än läskig. Helt ok film. Bilden ovan är bara på väldigt regniga Pike street.På lördagen sa Chris att han skulle klippa sig, spontanbestämde mig för att också göra det. Behövdes verkligen. Gjorde inget radikalt, gick bara från ett tråkigt hängigt hår till en frisyr igen. När vi var klara åt vi pizza och kollade i en second hand-affär. Köpte en klänning från Banana republic för $15 som jag längtar till att få använda.Men så regnade det lite till och när jag försökte ta en flashig bild där jag slängde lite med håret blev det bara rufsigt och såg fett ut av hårspray+regn. Så min efterbild blev inte bättre än såhär.

Andra skoldagen och jag är så himla exalterad över de nya klasserna. Först har vi musikklassen där vi är "tvungna" att gå på tre konserter, lyssnar på massa musik på lektionerna och ska diskutera amerikanska band, musikhistoria osv. Sen efter det har jag professional development som jag mest tog för att få mina sista credits, men den verkar jättebra. För att sammanfatta det ska vi lära oss hur man intervjuar/blir intervjuad, skriva cv:n, hålla presentationer och så ska hela klassen om några veckor äta middag och lära oss hur man gör med bestick och grejer. Och så slutligen filmklassen där vi ska titta på massa filmer och videos, diskutera och skriva om dem. Har inte heller morgonklasser längre så 1. alarmet står numera på åtta istället för sex och 2. där är så mycket mer folk på skolan lite senare på dagen och till skillnad från förra quartern finns det faktiskt folk utanför klassrummet man kan börja spontanprata med mellan lektionerna. Så mycket bättre.

Lämnade Seattle klockan åtta på morgonen och efter tre timmar var vi framme i Portland. Letade efter sightseeing-bussarna jag hittat på internet men fick reda på att de inte började gå förrän i maj. Jaha. nu då. Det var halvregnigt, shoppa skulle jag göra nästa dag och jag kunde inte checka in förrän klockan 4. Vandrade runt i centrum och åt en bagel i en park, vandrade runt lite till men tröttnade efter två timmar och hade fortfarande tre timmar kvar tills jag kunde checka in.

Så jag bestämde mig för att gå på bio ensam för första gången. En thriller som hette The Call var den som verkade bäst. Var helt ensam i en halvt nedsläckt salong och jag tänkte att aldrig i mitt jävla liv att jag tittar på en thriller helt ensam i en stor biosalong och panikskrev till folk på facebook. Fast insåg efter ett tag att jag var en timme tidig. Filmen var bra, men hade jag vetat vad den handlade om hade jag inte valt den. Obehaglig man som kidnappade unga tjejer i sin bagagelucka och sedan mördade dem efter att ha gjort psykiskt störda saker på dem. Fick så himla ont i magen av obehag och mina ben skakade efteråt för att jag spänt mig så mycket. Fortfarande sevärd dock, om man har nerver av stål.

20 grader, sol, vin och cider i skogen/vid sjön. Tack vädergudar, tack roomies och tack Seattle för en döbra sista lovdag.

 

Har varit hemma i två dagar nu och det är ca 18 grader ute=klänning, jag äter apelsin&banan till frukost, blivit döförkyld lagom till skolstarten, skiftar humör lite för ofta, saknar och gråter, lever och skrattar, sitter i solskenet i trädgården med Jon och ger Buddha-pepptalk, börjar ta tag i livet jag kommer ha när jag kommer hem igen, ritar bilder på hans axel med fingret när han sover och tänker att dig kommer jag sakna så jag exploderar, lyssnar på The Leisure Society – Fight For Everyone och You Won't – Three Car Garage, dricker lite för mycket cola zero och skypar med mina fina.

Vår gata.

På några dagar har vädret vänt helt och idag gick jag till Judkins park i klänning utan strumpbyxor vilket kändes lite overkligt. Satt och drack grape soda i solen och tittade på baseball. En bit ifrån mig hade en highschool-klass idrott och den lektionen hade knappt varit laglig i Sverige, trodde de skulle dö av utmattning (kanske för att jag garanterat hade gjort det). Nu i eftermiddag ska jag göra ett schema för min trip till Portland, tvätta, packa, färga mitt hår och dra med Chris ut i solen när han kommer hem. Lyckoruuuusususus.

 

Efter att jag skrev sist gick jag och C och åt lunch på stället vi varit en gång förut och tyckte himla mycket om. Hade frågesport innan maten om The Beatles, fotboll och geografi.

Beställde de alldeles fantastiska sweet potato friesen igen och dog godhetsdöden, igen.